Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 den gamla a:; ti kv i tetshandeln
tacka dem med svag röst och sträcka ut sin hand till den
fattige skolmästaren, som stod bredvid med bekymrad
uppsyn. Utan att låta henne tala ett ord till eller så mycket
som röra ett finger, förde kvinnorna henne genast till sängs,
och sedan de badat hennes kalla fötter och svept in dem
i ylle, skickade de bud på doktorn.
Doktorn, som var en rödnäst gentleman med en stor
knippa berlocker, vilka dinglade nedanför en väst av randigt
svart siden, infann sig med all skyndsamhet, och sedan han
satt sig bredvid den stackars Nells säng, tog han fram sin
klocka och kände henne på pulsen. Därpå såg han på
hennes tunga, så kände han henne åter på pulsen, och
betraktade därunder det halvtömda vinglaset, som om han varit
försänkt i djupa tankar.
»Jag skulle ge henne», sade slutligen doktorn, »en tesked
varm toddy då och då.»
»Det är just vad vi gjort, sir», sade den förtjusta
värdshusvärdinnan.
»Jag skulle också», yttrade doktorn, som hade gått förbi
fotbadsanstalterna i trappan, »jag skulle också», sade
doktorn med ett orakels röst, »hålla hennes fötter i varmt
vatten och svepa in dem i ylle. Jag skulle likaså», sade doktorn
med tilltagande högtidlighet, »ge henne någonting lätt till
kvällsvard — en vinge av en stekt fågel —»
»Nå, herre Gud, sir, den står just nu på elden i köket»,
utropade värdhusvärdinnan. Och det var även förhållandet,
ty skolmästaren hade befallt att den skulle tillagas och det
var nu så långt kommet därmed, att doktorn kunde hava
känt lukten därav, om han hade velat — och kanske han
gjorde det också.
»Ni kan vidare», sade doktorn, i det han högtidligt reste
sig upp, »ge henne ett glas glödgat portvin, om hon tycker
om vin —»
»Och en skiva rostat bröd, sir», tillade värdinnan.
»Ja», sade doktorn med tonen av en man, som värdigas
göra en eftergift. »Och en skiva rostat bröd. Men var
mycket noga med att det blir bröd.»
Med denna sista förmaning avlägsnade sig doktorn och
lämnade hela huset i beundran för denna visdom, som
överensstämde så noga med deras egen.
Under det att kvällsvarden tillreddes, föll flickan i en
uppfriskande sömn, ur vilken de nödgades väcka henne, då
maten var färdig. Som hon ådagalade en ovanlig oro, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
