Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84 den gamla antikvitetshandeln
»Jag trodde att ni nu om någonsin är gammal nog för att
taga vara på er själv», svarade mrs Jarley skarpt.
»Men det blir han aldrig», sade flickan i ivrigt viskande
ton. »Jag ber er, tala inte hårt till honom. Vi äro er
mycket tacksamma», tillade hon högt; »men vi kunna icke
skiljas från varandra.»
Mrs Jarley blev litet förbryllad av detta sätt att upptaga
hennes anbud. Efter en förlägen tystnad stack hon åter
ut sitt huvud genom fönstret och hade en ny överläggning
med kusken, varefter hon åter vände sig till morfadern.
»Om ni har lust att få anställning», sade mrs Jarley, »så
har ni fullt upp att göra med att damma vaxbilderna, taga
emot biljetterna och så vidare. Vad jag behöver er
dotterdotter till är att visa dem för publiken; jag har eljest
alltid varit van att själv gå omkring med mina åskådare,
vilket jag också skulle fortsätta med, om jag ej nödvändigt
behövde vila. Det är inte något vanligt anbud, kom ihåg
det», sade fruntimret, och antog samma ton, varmed hon
var van att tilltala sina åskådare, »det är Jarleys
vaxkabinett. Det är en ganska lätt och fin syssla, sällskapet
särdeles utvalt, föreställningarna äga rum i danslokaler, stora
värdshussalar eller auktionsgallerier. Varje förhoppning,
som utlovas på affischerna, blir till det yttersta uppfylld
och det hela framkallar en den mest lysande effekt, hittills
oupphunnen i det stora konungariket. Kom ihåg att
inträdesavgiften endast är sex pence, och allt detta är ett
tillfälle, som kanske aldrig mera erbjuder sig.»
Då mrs Jarley hade kommit till denna punkt, nedsteg hon
från det sublima till vardagslivets enskildheter, och
anmärkte att hon med avseende på lön icke kunde lova någon
bestämd summa, förr än hon tillräckligt prövat vad Nell
dugde till. Men kost och bostad både för henne och
hennes morfader förband hon sig att giva dem, och hon
till-lade ytterligare att kosten alltid skulle vara av god
beskaffenhet.
Nell och hennes morfader rådgjorde med varandra, och
under det de voro sysselsatta därmed, gick mrs Jarley fram
och åter i resvagnen med händerna på ryggen och med
ovanlig värdighet och självkänsla.
»Nåå barn?» utropade mrs Jarley, då Nell vände sig
till henne.
»Vi äro er mycket förbundna, min fru», sade Nell, »och
antaga ert anbud med tacksamhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
