Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguFörsta kapitlet
153
»Ni har bedragit en stackare utan far och mor, sir»,
sade mr Swiveller högtidligt.
»Jaö • Ja& är ju en andre far för er», svarade Quilp.
»Ni min far!» genmälde Dick. »Som jag inte behöver
någon hjälp, sir, begär jag blott att få vara i fred — och
det genast, sir!»
»Vad ni är för en lustig ture!» utropade Quilp.
»Gå, sir», svarade Dick, i det han lutade sig mot en
lyktstolpe och vinkade med sin hand. »Gå, bedragare, en
dag kanske ni vaknar upp ur glädjens dröm för att lära
känna övergivna faderlösas sorg. Vill ni gå, sir?»
Som dvärgen icke brydde sig om denna uppmaning,
närmade mr Swiveller sig honom i avsikt att giva honom en
väl förtjänt näpst. Men antingen glömde han sin föresats
eller också bytte han om tankar, innan han kom fram till
honom, ty han fattade hans hand och lovade en evig vänskap
samt förklarade med angenäm öppenhet att de från denna
stund voro bröder i allt utom personligt yttre. Därpå
berättade han sin hemlighet ännu en gång med det tillägget
att han blev patetisk med avseende på miss Wackles,
vilken, som han lät mr Quilp förstå, var anledningen till den
lilla brist på sammanhang, han möjligen märkte i hans ord
nu för tillfället, vilken blott fick tillräknas styrkan i hans
känslor och icke det fosenfärgade vinet eller någon annan
hetsig dryck. Och därpå gingo de helt förtroligt arm i arm
framåt.
»Jag är slug», sade Quilp till honom, då de skildes åt,
»slug och listig som en vessla. Ni för Trent till mig;
försäkra honom att jag är hans vän — och ni ha båda gjort
er lycka — i perspektiv.»
»Det är just det sämsta», svarade Dick. »Den här
lyckan i perspektiv ser alltid så avlägsen ut.»
»Men den ser just också därför mindre ut än den
verkligen är», sade Quilp och tryckte hans arm. »Ni har ingen
föreställning om värdet av ert byte, förrän ni kommer det
nära på livet. Märk det.»
»Tror ni det» frågade Dick.
»Ja, det gör jag visst», svarade dvärgen. »Ni för Trent
till mig. Säg honom, att jag är hans vän och er. Varför
skulle jag inte vara det?»
»Det är intet skäl varför ni inte skulle vara det»,
svarade Dick, »och kanske det finnes många, varför ni skulle
vara det — åtminstone skulle det inte förefallg besynnerligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
