Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nittonde kapitlet ißl
Sedan Nell sagt den gamle mannen god natt gick hon upp
i sin Hlla vindskupa. Men hon hade knappt stängt dörren,
då någon sakta knackade på. Hon öppnade genast och
blev litet häpen vid åsynen av mr Thomas Codlin, som efter
allt utseende var djupt insomnad där nere, då hon gick.
»Vad är på färde?» frågade flickan.
»Ingenting, min vän», svarade hennes gäst. »Jag är er
vän. Kanske ni inte trott det, men det är jag, som är er
vän — inte han.»
»Inte vem?» sporde barnet.
»Kort, min vän. Jag skall säga er något», sade Codlin,
»trots allt hans vänliga sätt, som ni kanske tycker om, är jag
den verklige öppenhjärtige vännen. Det är möjligt att jag
inte ser så ut, men det är sanning att jag är det.»
Flickan började bliva förskräckt, då hon tänkte att ölet
gjort sin verkan på honom och att detta självberöm var
följden därav.
»Kort är bra och förefaller vänlig», återtog misantropen;
»men han överdriver. Det gör inte jag.»
Sannerligen om man hade något att klandra i mr Codlins
uppförande, var det att han snarare visade sig för litet
vänlig mot dem, som omgåvo honom, än för mycket. Men
flickan var förbryllad och visste icke vad hon skulle säga.
»Följ mitt råd», sade Codfin, »och fråga mig inte varför,
men följ det. Så länge ni gör sällskap med oss, så håll er
så nära intill mig som ni kan. Gör ingen min av att lämna
oss utan håll er alltid till mig och säg att jag är er vän.
Vill ni ha det i minnet och alltid säga att det var jag, som
var er vän?»
»Säga det — var och när?» frågade flickan helt
oskyldigt.
»Ah, ingenstädes särskilt», svarade Codlin, såsom det
tycktes litet förlägen över frågan; »jag är endast angelägen
om att ni skall anse mig så och göra mig rättvisa. Ni kan
inte föreställa er vilket intresse jag hyser för er. Varför
berättade ni mig inte er lilla historia — er och den gamle
herrns historia? Jag är till den grad intresserad för er
— mycket mera än Kort. Nu tror jag de bryta upp där
nere; ni behöver inte tala om för Kort, förstår ni, att vi haft
det här lilla samtalet med varandra. Gud vare med eder!
Kom ihåg! Codlin är vännen, inte Kort.»
Sedan Thomas Codlin framfört dessa förklaringar under
många välvilliga blickar smög han sig bort på tå och läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
