Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjortonde kapitlet 93
bära, då mrs Quilp hastigt kom ned och förklarade att
rummen däruppe voro tomma.
»Tomma, ditt fån!» sade dvärgen.
»Jag försäkrar dig, Quilp», svarade hans darrande hustru,
»att jag har varit i vartenda rum och det finnes inte en
levande själ i något av dem.»
»Ja, det», sade mr Brass och slog ihop händerna med
eftertryck, »förklarar hemligheten med nyckeln!»
Quilp såg bestört på honom, såg bestört på sin hustru och
bestört på Richard Swiveller, rusade därpå uppför
trapporna och kom lika hastigt ned igen, bekräftande den
utsaga, som hans hustru redan hade haft.
»Det var ett besynnerligt sätt att begiva sig av», sade
han och kastade en blick på Swiveller; »mycket
besynnerligt att icke meddela sig med mig, som är en så nära och
förtrogen vän till honom! Ah, han skriver nog till mig,
eller också ber han Nell skriva — ja ja, det gör han. Nelly
håller mycket av mig. Den lilla vackra Nell!»
Mr Swiveller stod alldeles häpen. Quilp kastade
ytterligare en förstulen blick på honom samt vände sig därpå
till mr Brass och anmärkte med låtsad liknöjdhet att detta
icke behövde utgöra något hinder för bortförandet av
sakerna.
»Ty vi visste ju», tillade han, »att de skulle bort i dag,
men inte att de skulle begiva sig av så tidigt eller så tyst.»
»Vart fan ha de då tagit vägen?» sade den undrande
Dick.
Quilp skakade på huvudet och snörpte ihop läpparna på
ett sätt, som innebar att han visste det mycket väl, men icke
hade rätt att säga det.
»Och vad menar ni med att flytta bort sakerna?» sade
Dick.
»Att jag har köpt dem, sir», svarade Quilp. »Nå, än
sedan?»
»Har den sluge räven redan gjort sin lycka och slagit
sig ned i stilla frid i en trakt så blid, i ett trevligt hus långt
från havets brus?» sade Dick med stor förvirring.
»Där han omsorgsfullt döljer sin tillflyktsort, på det att
han inte måtte få alltför många besök av kärleksfulla
dottersöner och deras tillgivna vänner, vad?» tillade dvärgen
och gned sig häftigt i händerna. »Jag säger ingenting, men
är det så ni menar?»
Richard Swiveller var alldeles förfärad över denna hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
