Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
abstraktioner, fans en naturlig antipati; att jakobinerne och således
äfven Robespierre i så hög grad hade att tacka Dantons kraft
och beslutsamhet för sina framgångar, var i Robespierres
ögon ett majestätsbrott mot honom själf, och genom en seger
öfver hébertisterne, vunnen med Dantons bistånd, fruktade
han ej utan skäl att helt och hållet ställas i skuggan. En
storsint och försonlig politik stämde dessutom illa öfverens
med hans skaplynne: han önskade väl — i olikhet med
hébertisterne — en viss ordning i skräcken, men ej dess slut.
När så förbundet med Danton äfven tycktes hota hans
inflytande, bröt han det utan vidare. Han uppgaf därför ej sin
ovilja mot hébertisterne, men kan hoppades att genom att
åter simma med den revolutionära strömmen en dag kunna
blifva nog mäktig att störta både dem och dantonisterne.
Att vinden nu blåste i en annan riktning, gaf sig snart
tillkänna. I Jan. 1794 förnekade Robespierre »Den gamle
cordelieren» hos jakobinerne, ehuru han för att insöfva
dantonisterne i säkerhet hindrade Desmoulins’ utstötning. Collots
närmaste meningsfrände Billaud-Varennes genomdref (26 Dec.)
återtagandet af lagen till förmån för de misstänkte, och
Vincent och Ronsin frigåfvos (2 Febr.). Själf klargjorde
Robespierre för konventet sin nya ståndpunkt genom tvänne
»föreläsningar» (den 25 Dec. 1793 »om det revolutionära
styrelsesättets principer» och den 5 Febr. 1794 »om den politiska
moralens principer»), och i dem bröt han stafven både öfver
dantonister och hébertister, öfver »moderantismen» och
»öfverdriften», öfver de »falska revolutionärer, som äro under», och
de lika falska, »som äro öfver revolutionen». I Robespierres
mun inneburo dylika insinuationer ett fruktansvärdt hot, och
redan den 12 Januari drabbade hans hämd Dantons vän Fabre
d’Eglantine. Chabot jämte ett par andra konventsledamöter
hade förenat sig med ett band börsvinglare för att begagna
det indiska handelskompaniets upplösning till smutsiga
spekulationer, men Fabre d’Eglantine hade genomdrifvit ett
konventsbeslut, som omintetgjort deras beräkningar. Då
förfalskade bandet dekretet, och nu anklagades Fabre för att vara
dess medbrottsling!
Ännu tvekade dock Robespierre att inlåta sig på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
