Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrikes inre upplösning nöjde sig med att återtaga Mainz (22
Juli) och eröfra några franska gränsfästningar. På detta
sätt erhöll Frankrike åter en ovärderlig frist, och tack vare
Carnot blef den begagnad.
Denne är en af revolutionens märkligaste personligheter.
Han egde inom det militära området ej blott en stor lärdom,
utan ock en praktisk organisationsförmåga af första rang, han
utmärktes af den omutligaste redbarhet, en oegennytta, som
gjorde honom fullkomligt glömsk af sig själf[1], och den
varmaste fosterlandskärlek. Att en dylik man kunde ansluta
sig till jakobinerna, sitta såsom medlem i det robespierreska
välfärdsutskottet och därigenom göra sig till medbrottsling i
dess grymheter, kan synas underligt, men finner sin
förklaring i teoretikerns abstrakta ensidighet i förening med en
hårdnackad envishet. Sedan Carnot i de
rousseauiskt-jakobinska teorierna trott sig finna nyckeln till mänsklighetens paradis,
fasthöll han vid dem utan att fråga efter de olyckor, som
deras tillämpning medförde i de enskilda fallen, och blott
han själf fick arbeta på Frankrikes försvar, lemnade han sina
ämbetsbröder fria händer. Endast om deras fanatism eller
passioner hindrade hans sträfvanden, satte han sig till
motvärn, men då också med oböjlig envishet och utan hvarje
tanke på egen fara. Den 14 Aug. 1793 adjungerades han
jämte en annan militär Prieur (de la Côte d’Or) i
välfärdsutskottet. Genom honom skapades småningom en viss
ordning i det franska härväsendets kaos; tack vare honom fick
Frankrike draga nytta af en mängd dugliga officerare, hvilka
utan hans beskydd skulle offrats såsom varande adelsmän eller
icke jakobiner, och han var det, som först bragte till
utveckling den nya krigskonst, hvilken skulle göra republikens och
kejsardömets härar oemotståndliga. Då grundtanken däri
var att afstå från den pedantiska metodiskhet, som hittills
utmärkt krigskonsten, och att snabbt kasta ofantliga
truppmassor på fiendens svagaste punkter, hade denna krigskonst
sin förutsättning i revolutionens massuppbåd, och sålunda
tillgodogjordes omsider det oerhörda truppmaterial, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
