- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
394

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han själf första platsen bland Paris 24 deputerade, och Danton,
Collot d’Herbois, Manuel
och Billaud-Varennes de närmast
följande. Bland de valde märkas vidare Camille Desmoulins,
Fabre d’Eglantine, Legendre
och David, lika stor som målare
som föraktlig som människa[1]. Ja mördareligans chefer Sergent
och Panis samt själfva Marat blefvo valda, den sistnämde
dock ej utan motstånd[2], och den nye diktatorn visade redan
benägenhet för nepotism, i det han till representant för Paris
lät utvälja sin yngre i Arras bosatte bror Augustin Robespierre.
Sist valdes (den 19 Sept.) hertigen af Orléans; för att göra
sig möjlig och värdig hade han ett par dagar förut på order
af kommunalstyrelsen måst förändra sitt namn till Égalité
(jämlikhet). Endast en af de valda hyste moderata åsigter,
Dussaulx, som slöt sig till gironden. Vid valen i landsorten
erhöll emellertid detta parti en lysande upprättelse, och mera
undantagsvis valdes där den parisiska anarkiens koryféer,
t. ex. Tallien, M. J. Chénier, L. Bourdon, hans namne L.
F. Bourdon (de l’Oise)
och Hérault de Séchelles. In alles
inträdde 181 (enligt andra 192) af den lagstiftande och 77 af
den konstituerande församlingens medlemmar i konventet.
Äfven i detta utgjorde legisterne den största yrkesklassen.
Tvänne utländingar, som den lagstiftande församlingen (d.
26 Aug.) hedrat med fransk medborgarerätt: Anacharsis
Clootz
och den engelsk-amerikanske filosofen Thomas Paine
fingo äfven där plats[3].

Partigrupperingen inom den nyvalda folkrepresentationen


[1] Motivet till detta hårda omdöme är ej blott hans uppträdande
under skräcktiden, utan ock af hans kryperi för despotismen, vare sig dess
utöfvare hette Marat, Robespierre — hvilka han sedan förnekade — eller
Napoleon.
[2] Det bröts af Robespierre, i det denne väl ej talade för Marat, men
mot hans medtäflare.
[3] Den förre tackade för medborgareskapet med de smakfulla orden, att
hans själ var sansculotte! Den senare hade genom sina skrifter i
republikansk anda kraftigt inverkat på revolutionen samt särskildt gjort sig
ryktbar genom en motskrift mot Burke. Se ofvan 283. Båda fingo dyrt
umgälla hedern, den förre med lifvet, den senare, som närmade sig girondisterne,
med fängelse under skräcktiden. Efter konventet hade han fått nog af den
franska friheten och återvände hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free