Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inskränktheten och bigotteriet hos landtbefolkningen, för medelklassens
monarkiskt-konservativa tänkesätt och för den djuriska
vildheten hos hufvudstadens revolutionära pöbel, och om de ej
alldeles lyckades häri, tröstade de sig med, att de förstnämda
klassernas fördomsfullhet och »egoism» ej i längden skulle
kunna motstå den republikanska frihetens tjusningsförmåga,
och sågo i de parisiska »brödernas» excesser endast
öfvergående utbrott af en möjligen något för ifrig »patriotism», utaf
hvilken man utan fara kunde begagna sig för att uppnå det
stora målet. Att antaga, det den jakobinska pariserpöbeln
skulle alt framgent söka behålla den makt, som den i och för
den nya revolutionens genomförande måste usurpera, skulle
stridt mot den mänskliga naturens oegennytta, och denna var
ju ett axiom! Betraktar man girondisterna såsom statsmän,
är deras dom gifven just på grund af denna deras blinda
idealism. Det är sant, att mänskligheten för att kunna gå
framåt behöfver tro på idealer; det är sant, att ingen
verkligt stor statsman funnits, som ej låtit sig ledas af sådana;
men rätta sättet för deras realiserande är ej att identifiera
dem med en ofullkomlig verklighet; det ideala tillståndet bör
vara målet, ej utgångspunkten för statsmannens verksamhet.
Ställer man sig på rent mänsklig ståndpunkt, är åter denna
ideala hänförelse onekligen egnad att väcka intresse, och
detta ökas ännu mer genom de lysande egenskaper, som
utmärkte många af girondens älskvärda »ungdom».
Hvad Brissot angår var han en literär vagabond, som
från resor i England och Amerika hemfört åtskilliga
kunskaper, ännu flera projekt, en förstörd ekonomi och mycken
själftillit, och hvars oroliga tilltagsenhet skulle komma att kosta
mänskligheten strömmar af blod och tårar, men han kan ej
frånkännas en viss politisk kombinationsförmåga, och den ifver,
hvarmed han egnade sig åt hvad han själf betraktade såsom
mänsklighetens lycka, var antagligen fullkomligt oegennyttig.
Ännu mer tilltalande äro dock de tre store talarne Vergniaud,
Guadet och Gensonné, hvilka jämte nio andra utgjorde
departementet Girondes kontingent till partiet, och från hvilkas
snille detta lånat sin största glans. I deras vältalighet röjde
sig det sydfranska folklynnets behag, fantasirikedom och glöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
