Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storleken af deras skattebidrag. Genom revisionen borttogs
den census för valbarhet, som förut stadgats, och enda
vilkoret blef nu aktiv medborgarerätt. Däremot höjdes trots
Robespierres vädjande till Rousseau ytterligare den census,
som antagits för valbarhet till elektor. Riksdagsmännen skulle
tillsammans svärja att lefva och dö fria; de kunde omväljas
för nästa lagstiftningsperiod[1], men sedan ej förr än en ny
sådan förflutit.
Konungens titel blef ej såsom under l’ancien régime:
»Hans allra kristligaste majestät, konung af Frankrike och
Navarra», utan blott Fransmännens konung, och tronföljaren
skulle ej längre kallas dauphin utan kronprins (prince royal).
Konungen var okränkbar, men skulle anses hafva
abdikerat, om han vägrade att svärja författningseden eller återtog
den efter att hafva svurit den, om han satte sig i spetsen för
en mot nationen väpnad styrka eller ej formligt motsatte sig,
om andra gjorde det i hans namn, samt om han lemnade
riket och ej återkom dit på kallelse af riksdagen. För hvad
han efter en sådan abdikation företoge sig skulle han vara
ansvarig såsom andra medborgare. Utom ett honnörsgarde af
nationalgardister hade han rätt till en lifvakt af 1 200 man
till fots och 600 till häst. Sina ministrar egde han att fritt
välja, dock kunde ej riksdagsmän och medlemmar af den höga
juryn (se nedan) samt kassationsdomstolen blifva ministrar, förr
än 2 år efter utgången af deras mandat. Ministrarne hade
juridisk ansvarighet, men någon parlamentarisk stadgades ej.
Deras forum var en riksrätt (la haute cour nationale),
bestående af 4 höga domare (grands juges), genom lott utsedda
bland kassationsdomstolens medlemmar, samt af en »hög jury»
af 24 medlemmar (les hauts jurés). I och för dennas
bildande utsågo hvarje departements elektorer bland de till
riksdagsmän valbare tvänne, och af de namn, som framgingo ur
dessa val, bildades af hvarje ny riksdag en lista på de »höga jurymännen». Såsom sådan kunde en
medborgare endast en gång i sitt lif fungera[2]. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
