Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angripa Frankrike, samt tillika påstodo, att alla de öfriga
hofven hyste samma afsigter. Allmänheten, ej van att tolka
diplomatiska finesser, satte tro till deras ord, och sålunda
utbreddes den fullkomligt grundlösa åsigten, som sedan äfven
länge blef godtagen af historien, att deklarationen i
Pillnitz utgjorde begynnelsen till det monarkiska Europas
sammansvärjning mot revolutionen. Själfva vunno
emigranterna ingenting på sitt oförsynta tillvägagående, men de
gjorde därigenom det franska omstörtningspartiet ett kraftigt
handtag. Om något skulle förmå Frankrike att öfverlemna
sig åt detta, var det nämligen fruktan för Europas
inblandning, och då dessutom prinsarne i manifestet ej blott
protesterade mot den nya konstitutionens sanktionering, utan öppet
förklarade, att, om Ludvig ogillade deras protest, detta blott
måste vara förställning, så kunde sålunda agitatorerna
hädanefter till stöd för den fruktansvärdaste af alla anklagelser mot
konungen åberopa hans närmaste anförvandters ord.
Af de personer inom Frankrike, hvilkas mening Ludvig
och Marie-Antoinette inhemtade angående författningsfrågan,
tyckas endast Cazalès och Maury helt och hållet hafva afrådt
antagandet. Malouet rådde till sanktion, men med påvisande
af bristerna i författningen, och La Marck lät Mirabeaus f. d.
sekreterare Pellenc utarbeta en memoar, som gick ut på, att
konungen borde genom författningens antagande söka vinna
folkets förtroende, till dess författningens uselhet framkallade
en ny revolution. Ifrigast tillråddes naturligtvis antagandet
af de konstitutionella, hvilkas hela system hvilade därpå.
Under intrycket af dessa stridiga inflytelser utkämpade
konungen och drottningen en häftig inre kamp. Å ena sidan
uppreste sig deras hederskänsla mot att underkasta sig en
författning, som de funno »vidunderlig», å den andra syntes dem
detta vara enda möjligheten att rädda tronen åt sig och, hvad
som mest intresserade dem, åt sin son samt kanske undgå
fångenskap, och efter grefvens af Provence försök att rycka till
sig regentskapet fruktade och afskydde de emigrantpartiet
mera än någonsin. Resultatet blef, att de beslöto sig för ett
obetingadt antagande, men blott för att möjliggöra denna
väpnade kongress, som fortfarande utgjorde deras enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
