Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cordelierklubben uppfordrade genom en adress församlingen att
proklamera republiken (den 22 Juni); och Brissot yttrade sig i
samma riktning i sin tidning, under det att Marat ej
försummade att rekommendera sin universalkur: militärdiktatur
och massmord.
Dessa tecken gjorde emellertid ej blott centern utan äfven
Barnave och hans vänner betänksamma. Anarkien var ju ej
häller deras mål, ehuru de så ofta arbetat den samma i
händerna. De hade nu i hufvudsak genomdrifvit sina åsigter, och
Mirabeaus död hade befriat dem från deras — hittills —
farligaste medtäflare om makten. I stället hade de börjat ana
en ny sådan i Robespierre. Långsamt, men säkert hade denne
utvidgat sitt inflytande bland jakobinerna och den
revolutionära pöbeln genom att konsekvent försvara alla
samhällsupplösande tendenser. I följd af detta inflytande hade han äfven
omsider lyckats vinna en viss betydelse inom församlingen och
nöjde sig ej längre med att där vara triumvirernas
vapendragare. På ett känbart sätt hade desse fått en erfarenhet häraf,
då han den 16 Maj 1791 emot deras önskan genomdrifvit, att
den konstituerande församlingens medlemmar ej skulle kunna
inväljas i den blifvande riksdagen — ett beslut som för öfrigt
finner sin förklaring dels i högerns hat mot den liberala
majoriteten, dels i den herskande sentimentala
oegennyttighetsmanien, dels i fåfängan hos de obetydligare representanterna,
som föredrogo att genom lag utestängas från riksdagen
framför att ej blifva omvalda. Alt detta hade redan före
konungens flykt åstadkommit en viss osäkerhet i de hittillsvarande
partibildningarna inom församlingens venster, och genom den
kris, som denna händelse framkallade, fullbordades dess
upplösning. Triumvirernas skara skilde sig nu fullständigt från
den yttersta venstern och sammansmälte i stället med den
venstra centern till ett stort parti: de konstitutionella, som
till sitt mål gjorde revolutionens afslutande och monarkiens
upprätthållande på den fria författningens grund[1]. Då partiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
