Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stiftsindelningen en möjlighet. Det af dem beherskade
kyrkoutskottet föreslog sålunda äfven, att de nya
departementsbiskoparne skulle tillsättas af departementens elektorer och
kyrkoherdarne af distriktens; att påfven ej skulle ega någon
som hälst myndighet öfver den franska kyrkan, och de
nyvalda biskoparne ej få begära hans stadfästelse, endast
underrätta honom om sitt val till ett tecken att de erkände kyrkans
enhet; både af dem och af kyrkoherdarne skulle såsom ett
vilkor för deras aflönande af staten fordras en ed om trohet
mot den af församlingen antagna (ännu ej färdiga)
konstitutionen[1], och slutligen skulle såväl biskopar som kyrkoherdar
stå under de verldsliga departements- och
distriktsmyndigheternas uppsigt och kontroll.
Den 29 Maj 1790 började diskussionen om förslaget, och
äfven därvid märktes jansenismens inflytande.
Nationalförsamlingen, hvars förhandlingar annars plägade låna sin färg
från upplysningsfilosofien, liknade under dessa dagar ett
kyrkomöte, så ifrigt citerades bibeln och kyrkofäderna för att bevisa
den föreslagna organisationens berättigande. Dock var det
ingalunda de teologiska skälen som verkligen bestämde
utgången, utan tvänne af »upplysningens» mäktigaste
strömningar: Voltaireianismen och Rousseauismen. För den förra
var den nya organisationen smaklig, emedan den riktade ett
kraftigt slag mot den kyrkliga hierarkien, och då man ej
kunde tillintetgöra själfva den förhatliga kyrkan[2], var detta
dock alltid något; och Rousseaus lärjungar tilltalades af det
fullständiga beroende, hvari den nya kyrkan skulle komma
att stå till statsmakten, utöfvad af folkvalda myndigheter[3].
Därför lemnade majoriteten, som utgjordes af »filosofer» i
Voltaires eller Rousseaus ande, i denna sak de religiösa ifrarne
fria händer, och sålunda genomdrefs den 12 Juli 1790 den
ryktbara lagen om presterskapets civilkonstitution, som gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
