Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg, som öppnats genom tiondens afskaffande, och staten
fullständigt öfvertoge presterskapets aflönande, kunde han anses
berättigad att öfvertaga kyrkans ofantliga fasta egendom. En
dylik åtgärd var i hög grad egnad att slå an på
församlingens flertal. Den syntes erbjuda ett säkert medel till
finansernas upphjälpande och den motsvarade den rådande
fientliga sinnesstämningen mot den kyrkliga hierarkien. Den 10
Oktober väckte Talleyrand ett formligt förslag i denna
riktning. Det angreps naturligtvis häftigt af högern med Maury
i spetsen, som betecknade det såsom ett ingrepp i
eganderätten, men jämväl högra centern var obenägen därför, emedan ett
dylikt beslut kunde mot revolutionen reta alla kyrkans vänner
samt leda till en otillbörlig inblandning af staten i de
kyrkliga angelägenheterna. Detta parti inskränkte sig dock ej till
att blott kritisera, utan Malouet framstälde den 13 Oktober
ett klokt och hofsamt motförslag, enligt hvilket kyrkan skulle
få behålla alla de gods, som verkligen behöfdes för
bestridandet af dess utgifter, men återstoden öfverlemnas åt staten.
Alt motstånd var dock fåfängt, och den 2 November
förklarade församlingen, att kyrkogodsen voro stälda till nationens
disposition. Det var för visso ett revolutionärt beslut, men
åtminstone det folk, som alltid i Vesterås recess sett ett
politiskt storverk, har ej rätt att bryta stafven däröfver.
Mirabeau hade i väsentlig mån bidragit till denna utgång;
det var t. o. m. han, som gifvit beslutet dess slutliga
redaktion. Han ville nämligen i kyrkogodsen erhålla
hypotek för ett pappersmynt, genom hvars utgifvande en fast
ekonomisk grundval skulle beredas åt den starka regering,
om hvars upprättande han då hyste de bästa förhoppningar.
Han kan sålunda anses såsom den egentlige upphofsmannen
till revolutionens beryktade pappersmynt, de s. k. assignaterna,
som sedan blefvo så olycksbringande, men härvid bör
ihågkommas, att hvad som åstadkom detta var, att de blefvo
använda ej till statsskuldens betalande utan till de löpande
utgifterna, och orsaken härtill var, att det af Mirabeau åsyftade
stärkandet af regeringsmakten med ty åtföljande möjlighet
att indrifva de ordinarie skatterna ej kom till stånd.
Detta samband mellan Mirabeaus finansplaner och planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
