Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I stället hade hufvudintresset samlat sig om vetofrågan,
och då högern och högra centern i denna sak hade gemensamma
intressen, kunde den konstitutionella monarkiens vänner hysa
hopp om framgång. Då rycktes segern ur deras händer, i det
Necker på Lafayettes råd i konungens eget namn föreslog en
blott uppskjutande eller suspensivt veto, som endast för en
tid skulle kunna hindra riksdagen att genomföra en lag.
Mirabeau jämte den högra centerns främsta män sökte visserligen
afvända följderna af detta steg genom förklaringen, att, äfven
om konungen ej ville hafva vetorätten, borde man besluta
den, i fall den var nyttig för nationens frihet, och
genomdrefvo, att konungens budskap ej upplästes; men dess innehåll
var dock kändt och utöfvade ett bestämmande inflytande på
de vacklande inom venstra centern; de kände ingen lust att
ådraga sig »folkets» misshag genom att rösta för ett prerogativ,
som konungen själf gifvit förloradt, och den 11 September
antogs det suspensiva vetot[1]. Härmed var sålunda den
lagstiftande makten i hufvudsak öfverlemnad åt församlingen
och ej blott den egentliga utan äfven den administrativa, ty
ingen skilnad gjordes mellan dessa slag.
Emellertid kunde det suspensiva vetot svårligen tillämpas
på den under utarbetning varande författningen. Den redan
i les cahiers framträdande åskådningen, att dennas upprättande
egentligen var församlingens sak, hade efter konungamaktens
nederlag i Juni och Juli alt mer gripit omkring sig.
Mirabeaus och den högra centerns nyss anförda uppträdande i
vetofrågan hvilade i själfva verket äfven därpå. Hittills hade
man emellertid klokt undvikit att låta församlingen bestämdt
uttala sig angående denna fråga, men när Necker med
anledning af församlingens den 15 September framstälda begäran
om formlig sanktionering af besluten från den 4 Augusti lät
konungen ingå i en kritik af dessa, skulle följden lätt kunnat
bli, att man uttryckligt frånkänt konungen all andel i
författningsverket. Mirabeau förstod emellertid att afvända ett
dylikt steg, som skulle gifvit dödsstöten åt konungadömets
anseende, i det han visserligen hotade, att man, om
församlingens grannlagenhet ej respekterades, skulle »lyfta slöjan»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
