- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
189

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvänne skilda riktningar gjorde sig gällande. Den burgna
medelklassen (bourgeoisien) ryggade visserligen ej häller den
till baka för att bryta de lagliga formerna, men dess mål
härmed var ej anarkien utan ersättandet af l’ancien régime
med ett på konstitutionell frihet och likhet inför lagen
hvilande samhällsskick. Till denna klass hörde i allmänhet de
parisiska riksdagselektorerna, och dessa, hvilka såsom vi veta,
nyss slutat sitt egentliga värf[1], organiserade sig under de
oroliga dagarna efter den kungliga seansen af egen
maktfullkomlighet till en slags borgarrepresentation för hufvudstaden.
Härmed hade sålunda den parisiska bourgeoisien erhållit en
revolutionär medelpunkt. För den lägre eller rättare sagdt
lösa pariserbefolkningen öfvertogs åter ledarerollen af de
politiska klubbar, hvilka, redan uppkomna under partistriderna
före riksdagens öppnande, hade sitt förnämsta tillhåll i
Palais-Royals kaféer och därigenom voro undandragna polisens
uppsigt, då Palais-Royal såsom tillhörande hertigen af Orléans
intog en privilegierad ställning[2]. Utanför dessa samlades i
palatsets trädgård och gallerier oräkneliga folkskaror, hvilka
begärligt lyssnade till klubbtalarnes ord eller studerade
tidningar och flygskrifter, som här i ofantlig mängd utspriddes
bland allmänheten. De läror, som på detta sätt förkunnades,
buro framför alt vittnesbörd om det djupa hat, som den
franska aristokratien ådragit sig. Hennes öfvermodiga anspråk
vändes nu mot henne själf: de privilegierade klasserna
framstäldes såsom inkräktare, hvilka det verkliga folket borde
tillintetgöra och beröfva deras orättfångna egodelar[3]. I


[1] Se ofvan s. 123 n. 2.
[2] Palais-Royal, bygdt af Richelieu och af honom testamenteradt till
Ludvig XIII, hade sedermera af Ludvig XIV gifvits till hans broder,
hertigen af Orléans. Den nuvarande hertigen, lika girig som utväfvande, hade
ej långt före revolutionen låtit förse palatset med gallerier och i dessa inrätta
butiker, spelhus och kaféer, hvilka blefvo ett älsklingstillhåll för den stora
stadens lösa och äfventyrliga befolkning — hvad man nu skulle kunna kalla
bohêmienverlden.
[3] Camille Desmoulins, en af de ifrigaste talarne, yttrade t. ex.:
»Villebrådet är i snaran; må man döda det! Aldrig har ett mera rikt byte
erbjudits segraren: 40,000 palats, hotell, slott, 2/5 af Frankrikes jord skola
blifva tapperhetens pris. De, som utgifvit sig för eröfrare, skola i sin tur
blifva underkufvade.» Jämf. ofvan s. 47.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free