Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - Noter till första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än andra människor» och sin föreskrift, att prinsarne borde
»understundom i bondekojor se fattig mans lägenhet» — dessa stycken
citeras — särskildt var egnad att slå an på en »känslofull»
jämlikhetsifrare såsom Mably. Att konungadömet bibehållits, gillade
han, emedan därigenom ett band lades på aristokratien och ett
värn bereddes mot ärelystna usurpatorer. Några brister fann han
dock i den svenska författningen, såsom att konungen personligen
kunde upphöja i grefligt och friherrligt stånd samt utdela ordnar,
men i synnerhet att riksråden, ehuru tillsatta för lifstid, kunde af
riksdagen »licencieras»: det borde i stället varit i lag stadgadt, att
en del af dem vid hvarje riksdag skulle afgå och ersättas med
andra! Det s. 66 n. 1 anförda yttrandet af Mably med anledning
af 1772 års revolution berättas äfven hafva haft följande lydelse:
»Konungen af Sverige kan förändra sin grundlag; jag skall icke
förändra min bok» (Malouet: Memoires II, s. 351). Mably dog
1785 och upplefde sålunda ej den franska revolutionen. Han har
nyligen gjorts till föremål för en intressant studie af professor
Guerrier i Moskva: Abbé de Mably, Paris 1886.
IX) (Hänvisning fr. s. 71.) Ett hufvudarbete för Ludvig
XVI:s regering är Droz’: Histoire du règne de Louis XVI pendant
les années, où l’on pouvait prévenir ou diriger la révolution, Paris
1839—42. Det är skrifvet med stor noggrannhet och opartiskhet
och kan nästan anses såsom en källskrift, då förf. hade en stor
del af sina uppgifter från deltagare i eller samtida med de
skildrade händelserna. En brist är dock att han ej citerar sina källor.
En nyare ganska förtjänstfull framställning öfver denna tid har
lemnats af Jobez: La France sous L. XVI, Paris 1877—8. Om
Marie-Antoinette finnes en hel literatur, som emellertid oftast lider af
ensidig partiuppfattning: Goncourt: Histoire de M. A., 1858.
Viel-Castel: M. A. et la Rév. fr., Paris 1859 o. s. v. Ett
säkert omdöme om hennes lif och personlighet har dock först
möjliggjorts genom de af Arneth och Geffroy utgifna brefväxlingarna
(se ofvan s. 76 n. 1). Den sistnämdes förträffliga arbete: Gustave
III et la cour de France, innehåller äfven i detta ämne vigtiga
upplysningar samt likaledes om Necker, om hvilken jemväl finnes
en intressant monografi af hans ättling vicomte d’Haussonville
i Revue des deux mondes 1880. Äfven öfver Turgot finnes en
ej obetydlig literatur t. ex. Tissot: Turgot, sa vie et son
administration, Paris 1862 och Foncin: Essai sur le ministère de
Turgot, Paris 1877. Hans skrifter äro utgifna af hans vän
Dupont de Nemours. Slutligen märkes den rikhaltiga
memoarliteraturen, af hvilken särskildt må framhållas kammarfrun M:me
Campans: Mémoires sur la vie privée de la reine M. A., Paris
1824, den i M. A:s dibroder Webers namn utgifna
memoarsamlingen (Mémoires de Weber concernant M. A., Paris 1822) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
