Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärftlig besittningsrätt till sina lägenheter, dock mot fullgörande
af vissa skyldigheter mot hufvudgodsets innehafvare, och det
var på detta sätt, som den ofvan omtalade talrika klassen af
små jordegare uppkommit. Hälften af den privata
jordegendomen skall dock fortfarande tillhört adeln och kyrkan. De olika
slag af privat jordegendom som omedelbart före revolutionen
förekommo i Frankrike voro sålunda följande: 1) mindre, men
fullkomligt fria egendomar (francs-alleux): de kunde antingen
vara ofrälse eller adliga, i hvilket senare fall de åt egaren
medförde jagt- och domsrätt; 2) med feodala rättigheter
utrustade hufvudgods (fiefs dominants), som omedelbart lydde
under kronan och efter regeln tillhörde adeln och kyrkan,
ehuru de äfven kunde besittas af ofrälse mot en afgift till
staten, uppgående till 1 1/2 års afkastning hvart tjugonde år
(franc-fief); 3) under de förra lydande gods, som
ursprungligen varit gifna åt vasaller (adliga) mot krigstjänstskyldighet
(fiefs servants); krigstjänstskyldigheten hade nu bortfallit, de
betraktades som fullständig egendom, och de enda rättigheter,
som numera återstodo för innehafvaren af hufvudgodset, var
att uppbära en afgift, så ofta de bytte om egare, samt
förköpsrätt vid deras försäljning (bördsrätt); de kunde själfva
medföra domsrätt samt i sin ordning vara hufvudgods i
förhållande till andra; samt 4) de under hufvudgodsen lydande
skattskyldiga egendomarne, hvilka tillhörde de ofvan
omtalade småbönderna. Äfven de innehades med eganderätt, i
det de kunde ärfvas, delas och säljas, dock så att
hufvudgodsets egare (le seigneur)[1] i alla dessa fall fick uppbära ganska
dryga afgifter samt i det sistnämda äfven hade bördsrätt;
dessutom hvilade på dessa egendomar i förhållande till
hufvudgodset en mängd andra skyldigheter, och dessa i förening med
bristen på medelstora bondegods utgjorde det förnämsta och
egentliga felet i det gamla Frankrikes agrariska förhållanden.
Hvarje år betalade bonden (le censitaire) en eller flera
grundskatter in natura eller penningar (cens); han hade skyldighet
att mot afgift baka sitt bröd, pressa sitt vin och mala sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
