- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
219

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ibland snäste gubben av dem med den befogade
tillrättavisningen, att de fått låna gevär förra året och att
av dem syntes sedan aldrig skymten.

Vid sådana tillfällen brukade det inte så sällan
urarta till både gräl och handgripligheter. Det svors så
det osade svavel i hela gamla huset på Grönö. Den enda
pigan, som kunnat hålla sig kvar på gården och gick
under smeknamnet Benranglet, darrade så hennes
skinntorra lekamen skallrade nere i kökskammaren.

Gubben Brinkman var inte den som skrädde orden,
när han blev arg. Då kunde sönerna få hela sitt
syndaregister upprabblat från början till slut, något som i
allmänhet besvarades med den sorgliga artigheten att
dra fram faderns icke mindre sköna syndaregister.
Sedan man på detta förstående vis gjort varandra
likvärdiga, brukade gubben markera sin faderliga
myndighet genom hot om att sparka ut sönerna.

De gingo i allmänhet godvilligt sin väg. Stannade
de, kastade gubben buteljer, ljusstakar, böcker, vedträn
eller andra lätt tillgängliga föremål i huvudet på
sönerna. Någon gång kastade de igen, men det hände
mer sällan, ty ännu fruktade ungdomarna sin gamle,
giktbrutne far. Man visste aldrig vad denne kunde ta
sig till. Stark var han ännu som en björn trots gikten,
farlig att retas med. Han vore karl att brassa av ett
skott på dem.

»Sabla krutgubbe!» brukade sönerna säga, när de
utan bibehållen krigsära måste lämna slagfältet.

Det låg en aning beundran i utropet.

»Han blir tokigare dag för dag», sade den äldre. »Vi
får ta och sätta honom under förmyndare. Han förstör
hela förmögenheten!»

»Nå, förmögenheten», hånade den yngre. »Den tror
jag vi kunna sköta själva. Men nog tror jag han
blivit sinnesrubbad på sista tiden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free