- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
157

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sterlotsens flicka blev snart känd bland sommargästerna.
Många vände sig om efter den vackra, långa flickan
med de strålande, blå ögonen, som tindrade likt
stjärnor. En hy hade hon också, som väckte den
uppriktigaste avund hos stockholmsdamerna. Brun var hon
inte. Inte röd heller. Hon hade en underbar blekgul,
intressant hy, nästan sydländsk. En gammal dam, som
bott i södern, frågade henne direkt om hennes pappa
var italienare eller kanske syd fransman, för där kunde
man ofta se just blåa ögon och blekgul hy.

Tallholmsungdomen for ofta över till Solöbaden på
dans. Elvira hörde till de mest uppmärksammade. Gustaf
Brinkmans söner utifrån Grönö slogo vilt för henne,
så ofta de kommo seglande in till Solöbaden. Elvira
tog det som en frisk störtsjö av livsglädje. Hon hade
velat famna hela världen. Den log mot henne.
Ungdomsblodet svallade. Härligt var det att svänga runt
i dansen. Hon hade oskuldens varma, rena blick på
allt. Ingenting hade ännu smutsat hennes sinne.
Flickorna på Tallholmen pratade naturligtvis sinsemellan
om kärlek och kyssar och pojkar, men Elvira hörde
till dem, som icke inlade något upplevat eller
verkligt i orden. En gång skulle hon nog få en stilig pojke
att hålla av, helst någon som bröderna Brinkman, fast
inte så bråkiga och besvärliga som de.

De, som försökte kyssa henne någon gång i
dansen när hon svängde om med slutna ögon i hemlig
inre lycka, misstogo sig grymt, om de begagnade
tillfället. Hon kunde bli topp tunner rasande och dansade
aldrig mer med dem, som försyndat sig. En av
lots-lärlingarna på Tallholmen gick med dödlig förälskelse
i hjärtat. Hon visste icke om det.

Albert Sjöberg tyckte inte om att flickan gick så
mycket på dans. Hon var alldeles för blek och klen
och gänglig för att hålla på långt in på natten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free