Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som om de två gått igenom en främmande stad,
med vilken de icke hade något gemensamt. Deras liv
hade sina rottrådar annorstädes. Ute vid havet, vid
sjöarnas brus och ensamhetens mörker och inte inne
bland broar och hus och åkdons skramlande och rader
av gaslyktor.
Det började småregna, när de kommo bortåt Röda
Bodarna.
»Vart skall du ta vägen i eftermiddag?» frågade
Beda.
»Jag skall på middag med lotsålderman på
Skeppsbrokällaren.»
»Hur dags ?»
»Klockan sex.»
»Då har du god tid på dig. Hon är inte mer än
halv fem än. Är det allt du har att göra?»
»Jag tänkte gå in på kaféet vid Rådhustorget, när
jag stötte på dig. Jag var så törstig.»
Ringlinjens spårvagn skramlade just förbi in på
Rödbotorget fullproppad med folk. De stackars
hästkrakarna framför den trängdes i kurvan, och
svettmolnet stod om dem så som de fingo släpa på
köttlasset.
»Du kan gärna följa med hem till mig. Det var
därför jag väntade på dig», sade Beda. Jag bor inte
långt härifrån. Jag sa’ till att du skulle komma hem.»
Innan Albert hann besinna sig, hade hon ropat an en
droska, som körde förbi. Hon gav adressen. De stego
upp.
»Jag kan inte säga hur roligt det var, att jag fick
träffa dig», började Beda. »Genast, när jag läste
grund-stötningen i tidningarna och såg, att du hade lotsat,
tänkte jag: det är inte möjligt att Albert gått på. Och
så när rättegången kom, måste jag med för att lyssna.
Jag tycker det alltid är så intresssant att höra på rätte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
