Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyst. Vad skulle Albert sagt, om han fått veta det
också? Att hon hade årliga avbetalningar att fullgöra?
Uppbrottsdagen kom. Fyra av lotsarna hade slagit
sig tillsammans för att göra sällskap ut till Måsklubb.
Albert Sjöbergs stadiga storöka, som fadern byggt ute
på Grålöga för många år sedan och som Albert lyckats
köpa efter en död lots, var fullastad med
svagdricks-fat, bröd, mjöl, kaffe, socker, margarin och allehanda
matnyttigt. Sängkläderna skrymde mest. Två nya
järnsängar, som Anna i sista stund mot Alberts vilja
borgat hos Erik, måste placeras tvärs ökan midskepps,
så man måste pika storseglet högre än vanligt. Ett par
av lotsarnas små segelbåtar togos på släp.
Det var en nyckfull aprildag med sol och
regnskvättar om vartannat. Lotsarna hade ifört sig oljerockar
och Anna hade fått låna en gul sydväst så hon såg ut
som en riktig sjöman och blixtrade värre med ögonen
för att visa hur käck hon kunde vara på sjön. Albert
hade redan tidigt på morgonen tröstat henne med att
vinden skulle hålla sig skaplig hela dagen och att det
inte var den ringaste fara. Glädjen var allmän ombord.
Lotsarna trivdes sällan med att ligga i land. Nu hade
de vilat sig nära fyra månader. Nu skulle de ut på
arbete igen och förtjäna grova lotspengar. Sjöfarten
spådde bli lovande. Två av dem voro ungkarlar. Den
tredje hade lämnat hustrun hemma på Tallholmen,
därför att hon väntat en liten, men inte ens han såg vidare
ledsen ut. Albert var stor förnöjd, och vad Georg
beträffar hade han redan förklarat sig vilja sköta focken,
något som nådigt beviljats honom.
En hel del av Tallholmen var nere för att säga adjö.
Det hade alltid sin spänning att se lotsarna fara. Klara
hade kommit över från Solö för att hämta Elvira, som
nödvändigt ville stanna till det sista för att se far och
mor och Georg ge sig av. Flickan hade hela tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
