- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
42

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han gick med henne från hotell till hotell runt hela
stan för att hon skulle få ligga någonstans. Det fanns
inte ett rum att få. Allt var upptaget. Så mycket
resande, som kommit till stan för att se på Vega. I flera
timmar hade de gått gata upp och gata ned. Många
gånger hade han bett henne att gå med hem till
honom. Han hade ett rum i stan, var mindes hon inte,
men hon hade sagt nej, nej, nej. Till slut, när hon inte
orkade längre, hade hon följt med honom–––––––.

De sista orden uppfattade Albert knappt. Hon
viskade fram dem. När hon slutat, hakade hon fast
sig vid honom som om hon höll på att drunkna. Han
stod där som en påle utan att röra sig, men inom honom
bubblade det av allehanda tankar, onda och goda,
dömande och förlåtande om vartannat.

Slå henne, mörda henne! Stryp henne! Händerna
äro lagom högt för hennes hals. Dumheter!
Barnsligheter! Det är inte hennes fel. Det är Gustaf
Brink-mans. Jaså, det var han ändå, den rackarn, den
kvinno-jägarn! Skjut honom! Inte gör man sånt.
Nordenskiöld och Vega, det var längesedan. Flera år sedan.
Och det hade hon kunnat hålla hemligt, bära det inom
sig ända tills nu. Därför hade Brinkman skrattat och
skojat med henne, när de kommo åkande från patrons
den där vintermorgonen för några månader sedan. Vem
vet vad de haft för sig där borta under natten? Det
är icke svårt att veta. Det förstår vem som helst, som
kan lägga ihop. Mor skulle ändå få rätt till sist. Men
varför talade hon om det just nu? Vad ville hon med
det? Hon var rädd, stackare! Jaså, den gången med
Vega! Då var jag på lotsning, det minns jag. Hade
nyss farit- Åh, det är nog inte bara den gången. De
ha säkert träffats många gånger sedan. Och en sådan
står jag här och ömkar mig över? Stackare! Hon är
visst inte någon stackare. Det är snarare jag, som är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free