Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna såg honom inte. Hon stod med ryggen mot
stugan och hade fullt arbete med att slita sig lös från
Brinkman, som höll henne i armen.
»Vad fan, är mästerlotsen hemma!» ropade han till
och släppte i förvåningen Anna. »Nej, nu har jag
aldrig sett på maken! Och här kommer vi åkande hem
med lilla frun på morgonkröken. I all oskuld, Sjöberg!
I all oskuld! Det är inte tiondelen så farligt som det
ser ut.»
Anna hade genast vänt sig om. Först såg hon häpen
ut, men medan Brinkman pratade om oskulden fick hon
tid att lägga om sitt ansikte i ett uttryck av något som
skulle föreställa den allra ljuvaste glädje. Hon
nickade uppmuntrande till Albert och sade: »Ja, nu
kommer jag. När kom du? I natt? Och så skrattade hon
och Brinkman och klockarn i korus, alldeles som om
hon sagt något särskilt roligt.
»Jag kom i går kväll», svarade Albert en smula
kylslaget.
»Ve dig, Desdemona! Svartsjukan rasar i honom!»
skrek klockarn.
»Åh, han kan väl inte misstycka, att jag hjälper till
att servera hos patron Åberg, när han skall ha
främmande», snäste Anna till. Glädjen blåstes med ett bort
ur hennes ansikte, och hon såg helt stridslysten ut.
»Något annat har jag inte gjort», tilläde hon
förklarande.
»Neej då, neej då, mästerlots!» skrockade Brinkman
som om han menat motsatsen.
Albert, som tyckte, att hustrun och han kunde göra
upp sina mellanhavanden på lämpligare plats än ute på
förstutrappan i närvaro av Brinkman, klockarn och
kusken, lyckades frampressa ett svagt leende.
»Låt bli att kalla mig mästerlots! Jag är bara lots.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
