- Project Runeberg -  Den kristna församlingen /
84

(1931) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

också hända. Men det kan mycket ofta bero därpå,
att du och andra troende icke ha bedit för honom. Och
vem bär då skulden?

Det händer ofta, att den ene troende får den allra
största välsignelse av en predikan, medan den andre
ingenting erfar. Detta kan icke bero på predikanten.
Nej, det beror därpå, att den förre kom hungrande
och törstande efter livets ord oöh bedjande Gud både
för sig och för predikanten. Den senare däremot kom
slö och likgiltig utan någon andlig hunger, utan
någon bön. Men tror väl någon, att han tänker därpå,
erkänner sin synd och beder Gud om förlåtelse? Nej, i
stället kanske suckar han: ”Ack, att Gud gåve oss en
annan predikant, ty den här är ingenting att höra”.

”Men kan då icke predikanten och hans predikan
ha något fel?” frågar du. Jo, predikanterna äro
mycket felaktiga och skröpliga i förhållande till det tunga
ansvar, som vilar på dem. Men därför skulle du genom
din bön och ditt intresse hjälpa dem till det bättre.
Gör du det — säg: gör du det? Och så skulle du bedja
för dig själv, att Gud måtte giva dig öron att höra.
Ty den, som är döv, hör icke ens åskans dunder utan
tycker, att det är alldeles tyst. Du skulle bedja, att
han gåve dig en rätt andlig hunger. Ty även den
bästa och sundaste mat smakar ingenting i dens mun,
som icke är hungrig. Men är där en rätt hunger för
handen, så kan den allra enklaste och tarvligaste spis
smaka som himmelskt manna.

Den gamle gudsmannen Rosenius berättade för mig
om ett tillfälle, då han hade predikat så dåligt, att han
skämdes att visa sig för folket. Han stannade därför
kvar i sakristian, till dess folket hade skingrat sig.
Men han fick ändock sällskap av den bekante sångför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:38:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dekrif/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free