- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
249

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med den största sorglöshet gått omkring öfverallt, då
törhttnda endast en kulle, ett träd eller nattens första
skugga låg emellan mig och det förförligaste öde,
nämligen vildame, dessa kannibaler, hyilka skulle
bemäkti-gat sig mig i samma afsigt, som jag fångade en get
eller en sköldpadda, och hvilkalika litet skulle frågat efter
att döda och uppäta mig, som jag gjorde mig samvete
af att förtära en dufva. Jag skulle vara orättvis mot
mig sjelf, ifall jag här icke sade, att jag af
uppriktigaste hjerta tackade Skaparen för det Han så ofta räddat
mig och dexjemte i ödmjukhet tillstod, att jag utan hans
* synnerliga omvårdnad ofelbart skulle fallit i händerna
på dessa obarmhertiga varelser.

Efter att under tvänne timmar ha öfverlomnat mig
åt dylika tankar, hvarvid mitt blod råkade i jäsning
och mina pulsar slogo, var kraften i min natur uttömd,
och jag försjönk i en djup sömn. “Jag drömde då att
jag gått hemifrån tidigt en morgon, och att jag
varse-blef tvenne piroger med elfva vildar, hvilka just stego
i land, för att slagta och uppäta en annan vilde,
hvil-ken de förde bunden med sig. Men just som de
ämnade döda honom, slet han sig hastigt lös från dem och
flydde inåt ön. För att kunna dölja sig för dem, sprang
han till den täta småskog, hvilken omgaf min
förskans-ning. Då jag såg honom vara ensam, och att de andra
icke sökte honom åt detta håll, steg jag fram och
tilltalade honom vänligt, då han föll på knä och bad om
mitt beskydd. Härefter sade jag till mig sjelf: nu kan
du med all säkerhet uppnå fasta landet, ty denne vilde
skall tjena dig till lots; han skall säga dig, hvad du
bör göra, hvart du skall gå, för att skaffa dig liföuppe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free