Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ieke under tusen mil finna hyarken fast land eller
en ö
Härunder kände jag djupt, huru lätt det är för den
eviga Försynen, att försämra den uslaste belägenhet, i
hvilken en dödlig tror sig ha råkat. Nu föreföll mig
min ensliga, tröstlösa ö som det herrligaste ställe på
jorden, och att återkomma till den, var den enda lyoka,
mitt hjerta önskade sig. Fattad af den häftigaste
längtan, sträckte jag armame mot ön, och utropade högt:
“Så skall jag då aldrig återse dig, du lyckliga ö! Arme,
usle varelse, hvart tar du vägen t“
Nu förebrådde jag mig min otacksamhet. Huru ofta
hade jag icke knotat öfver mitt ensliga lif; och hvad
skulle jag icke nu ha gifvit ut, för att åter få sätta foten
på min ö? På detta vis inse vi, icke rätta
beskaffenheten af vår belägenhet, förr än vi genom missöden
rätt lärt känna den, och veta först då uppskatta våra
njutningar, när de blifvit oss beröfvade!
Man torde knappt göra sig ett begrepp om min
bestörtning, under det jag bortfördes från min älskade
ö och drefs utåt oceanen. Den låg redan öfver två
timmars väg från mig, *och jag förtviflade att någonsin
återse den.
Emellertid arbetade jag af alla krafter, att styra
min pirog mot norden, d. v. s. norr om strömfåran, der
hvirfveln låg.
Omkring middagstiden, då solen inträdde i
meridianen, tyckte jag mig känna en lätt vindflägt från
syd-sydost. Häraf fick jag åter mod, isynnerhet när den en
halftimma derefter började blåsa temligen friskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
