- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
58

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De enda lemningarne af skeppsbesättningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rättare slungade mig en lång sträcka mot stranden, hade
åter aflägsnat sig och derigenom blef jag på visst sätt
fri, men jag kände mig det oaktadt nära att qväfvas,
genom det vatten jag inslukat.

Då jag nu märkte mig vara fasta landet närmare
än jag vågat hoppas, hade jag nog styrka och
sinnesnärvaro, att resa mig upp och sträfvade af alla krafter
att uppnå stranden, innan en ny våg skulle komma och
kasta mig tillbaka. Jag fann dock snart omöjligheten
häri, ty jag såg de brusande vågorna tornhögt framvälta
bakom mig, för att återfordra sitt undsluppna byte.

Saknande både medel och kraft, att bekämpa dessa
fiender, återstod mig ingenting annat, än att hålla andan
och höja mig öfver vattnet, för att sålunda möjligtvis
låta vräka mig närmare kusten. Aldramest fruktade jag,
att en våg, som i sitt anlopp mot stranden bragte mig
den närmare, vid sitt tillbakaflödande åter skulle slunga
mig ut i hafvet.

Nu framvältade en förfärlig vag, insvepte mig
hastigt tjugo till trettio fot djupt i sin vattenmassa, och
ryckte mig med oerhörd våldsamhet med sig betydligt
närmare mot stranden. Jag höll andan och samm af alla
krafter, men var nära att qväfvas af brist på luft, då
jag på en gång kände mig upplyftad, och till min stora
lättnad fick hufvudet och händerna öfver vattnet.

Längre än några sekunder kunde jag omöjligt
bibehålla mig i denna ställning, men det gjorde mig
emellertid oändligt godt, att åter få hemta luft och hopp.
Återigen drogs jag ner i djupet; men jag höll stånd, och då jag
märkte vågen uttänja sig och återflyta, vadade jag fram
genom vattnet och kunde slutligen fatta fotfäste på stranden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free