- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
11

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla vidare reeidiver, ty så kallade jag dem, och inom
fem till sex dagar hade jag så fullkomligt besegrat mitt
samvete, som en ung, lättsinnig menniska, hvilken
beslutat qväfva hvaije inre förebråelse, kan önska sig.
Dock var mig ännu en pröfhing förbehållen; försynen
hade beslutit, att beröfva mig hvaxje förevändning till
undskyllan. Som jag icke ville erkänna den sista
händelsen för någon befrielse ur en dödsfara, skulle den
nästföljande blifva så förfärlig, att äfven den mest
förhärdade ibland oss måste tillstå farans storlek och
anropa himmelen om förbarmande.

Sjette dagen efter vår afresa inlupo vi på Yarmouths
redd. Som vädret varit lugnt och vinden emot, hade
vi efter stormen endast hunnit tillryggalägga en
obetydlig sträcka. Här funno vi oss nödsakade att kasta
ankar; och som vinden ännu var vidrig, d. v. s. sydvestiig
tillbragte vi der sju till åtta dagar, under hvilka flera
fartyg anlände från NewcastJe, för att gå till ankars på
samma redd, hvilken tjenar till en gemensam
tillflyktsort för alla de fartyg, som afvakta gynnande vind, för
att uppnå Themsen.

Emellertid skulle vi detta oaktadt icke ha legat der
så länge, utan, gynnade af floden, farit uppför strömmen,
såvida icke vinden varit för stark, och om den icke på
fjerde eller femte dagen blåst med den yttersta
häftighet vid vår station. Då likväl redden ansågs för lika
så god som en hamn, ankarplatsen icke lemnade
någonting öfrigt att ömka, oeh vårt kabeltåg var ytterst starkt,
så slog vårt manskap ifrån sig alla bekymmer och
tillbringade, utan minsta fruktan för fara, sin tid i
sorglös ro och glädtighet, såsom det öfverallt är brukligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free