Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 66. Fångarne frälsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver någon af banditerna, som lågo här och där
i skuggan på sluttningen.
När fångarne flngo syn på de beväpnade
männen, trodde de, att de kommit »ur askan i elden».
En sådan massa eldvapen, och den ene var till
och med en indian! Men Robinson lade ett finger
på sin mun för att anbefalla dem tystnad samt
ilade därpå med snabba steg fram och afskar i
en handvändning repen, med hvilka de voro
fängslade. Fredag stod med gevär i hand och fingret
på hanen.
— Hvarifrån äro ni, och huru ha ni råkat i
dessa bofvars våld? sporde Robinson.
— Engelsman — icke förstå tyska! sade den,
som han först vändt sig till. Men genast tog en
annan till orda på tyska.
— Först mitt hjärtliga tack för den oväntade
hjälpen, sade han. Jag är kapten på skeppet där
ute, och dessa äro min förste och min andre
styrman. Folket har gjort myteri — det linnes liera
oroliga och upproriska gastar bland dem.
Skeppet har en gång varit sjöröfvare, och manskapet
ämnar nu åter göra det till kapare. De smögo
sig på oss bakifrån, bundo våra händer och ville
kasta oss öfver bord, men vi bådo om lifvet, och
slutligen hittade de på att landsätta oss på denna
ö, som vi alla ansågo för obebodd. Då denna
lott emellertid syntes oss värre än själfva döden,
bönföllo vi, att de ville göra vår pina kort. Men
förgäfves — vi skulle lefva, tills vi här dukade
under för hungern. De drucko och skålade med
hvarandra, medan vi voro nära döden af hunger,
törst och dödsfruktan. Nu har vinet gjort sin
verkan, och det ser ut, som de somnat allesammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
