Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Husliga bestyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika roligt hade han nu åt »trollungarna», som han
kallade getens småttingar. Deras lustiga språng
och djärfva hopp lockade honom alltid att skratta,
och stundom hoppade han i kapp med dem, så
att deras moder stod helt förbluffad. Men bara
hon gjorde min af att vilja ta till hornen, så tog
Fredag till benen.
Äfven de andra djuren beredde Robinson och
hans vän icke blott nytta utan äfven nöje.
Pudeln höll trogen vakt och spelade emellanåt »pajas»,
ty Robinson lärde honom en mängd lustiga
konster. »Pål» var en outtröttlig pratmakare, som
pudeln tydligen såg på med undran och misstroende.
Antagligen fann han det mindre passande, att en
fågel blandade sig i samtalet, när gammalt folk
språkade. Lamadjuren hade dubbelt värde, sedan
de nu icke blott lämnade mjölk och smör utan
äfven tjänstgjorde som dragare, vänliga, nöjda,
tåliga och tacksamma för Robinsons omsorger och
vård om dem.
Så småningom lärde sig Robinson och Fredag
alla möjliga handtverk. De voro sina egna
skräddare, skomakare, smeder, bagare, snickare,
timmermän, krukmakare, murare och sötare utom det att
de själfva skötte sin jord och sin trädgård, sin jakt
och sitt fiske. Härigenom skärptes deras sinnen,
deras handlag och omdömesförmåga utvecklades,
och allt fastare blef deras förtröstan till den
allgoda och allvisa försynen. Arbetets välsignelse
tillföll dem i ständigt rikare mått: de njöto af hälsa,
samvetsfrid och sällhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
