Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Frälsta från faran - 30. Samlifvet ordnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men förgäfves. Det var dessa rop, som Robinson
hört allt emellanåt. När emellertid deras sökande
var fruktlöst och deras rop ej funno gensvar samt
solen alltmer närmade sig sin nedergång, tordes
de synbarligen ej vänta längre för att ej bli
öfver-raskade af mörkret.
Faran var således öfver för denna gång, och
glada i sinnet stego Robinson och Fredag ned för
sin repstege.
Hvad en dag kan bära mycket i sitt’ sköte!
tänkte Robinson.
TRETTIONDE KAPITLET.
Samiifvet ordnas.
id aftonvarden fick Robinson tillfälle att taga
sin skyddsling i närmare skärskådande.
Det var en välvuxen, rask yngling om tjugo års
ålder. Hans hud var kopparröd och blank som
brons; håret var kolsvart, långt, glatt och stridt,
näsan böjd och kort, läpparna smala och
mörkröda, tänderna hvita som elfenben. I båda öronen
bar han prydnader af musslor, fjädrar och
koraller samt på hufvudet en vippa brokiga fjädrar, men
för öfrigt var han enligt sin stams sedvänjor
naken från topp till tå.
Robinsons europeiska uppfattning af det
passande kunde naturligtvis ej finna sig häruti. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
