Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Vildarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade verkligen
ett fartyg lagt till
vid hans öde ö?
Hade Gud
ändt-ligen hört hans
varma böner?
Var den
efterlängtade stund
kommen, då
hans ensamhet
skulle nå sitt
slut, då han
skulle få se och tala
vid andra
människor?
Men i nästa
ögonblick förbyttes hans glädje i skräck. Intet
fartyg var inom synhåll. Måhända var det blott de
vilda människoätarne, jSom åter gjort en resa från
den blånande kusten i fjärran samt denna gång
landstigit längre norrut och således närmare hans
bostad. Det var säkert de, som tändt upp ett bål.
Robinson satte masken för ansiktet, grep sina
vapen och skyndade hem, så fort han förmådde. Från
berget öfver grottan skulle han bättre kunna se,
hvad som tilldroge sig på andra ^sidan den lilla
viken.
Då han hunnit ett stycke upp på
bergsluttningen, lade han sig ned och kröp på alla fyra
upp till högsta punkten. Däruppe kunde han se,
allt hvad som försiggick nere på stranden, under
det han själf var dold af buskarna.
I viken lågo fem indianska båtar, s. k. kanoter.
På stranden var tändt ett väldigt bål, och rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
