Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Frälst från döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGOFÖRSTA KAPITLET.
Frälst från döden.
Så låg han länge. Men slutligen återfick han
medvetandet. Han slog upp ögonen och såg
sig omkring, liksom undrande om han ännu var
på jorden. Då han öfvertygat sig, att han ännu
lefde, kände han snarare sorg däröfver än glädje:
enslingens glädjelösa, enformiga tillvaro syntes
honom svårare än döden.
Några egentliga smärtor kände han just icke,
men han var outsägligt matt. Feberhettan var
förbi, och i stället svettades han öfver hela kroppen.
Det föreföll honom, som om svettningen gjorde
honom godt, hvarför han sorgfälligt insvepte sig i
la-mafällarna. Efter en stunds förlopp kände han
sig bättre.
Törsten pinade honom förfärligt. Det vatten,
som var kvar, hade en afskyvärd lukt, och han
förmådde ej smaka det. Till all lycka kom han
ihåg citronerna, som han hade vid sin sida. Med
tänderna slet han sönder skalet på en af dem, och
den syrliga saften lindrade hans törst. Han föll
i sömn och slumrade lugnt, tills det var ljusan dag.
När han vaknade, kände han sig lättare om
hjärtat. Febern hade rasat ut, och det återstod endast
känslan af matthet, törst och hunger. Det enda, han
hade att äta, var de stekta hataterna, dem han
fuktade med citronsaft för att få dem mera smakliga
och läskande.
De föregående dagarna hade Robinson ej ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
