Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Jordbäfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblick som helst kunde ett nytt utbrott äga
rum.
Det var en sorglig natt, som Robinson tillbragte,
stödd mot det tråd, på hvars stam han sökt skydd
mot vattenflödena under orkanen och skydraget.
Han fick ej en blund i sina ögon.
I gryningen ställde han sina steg mot sin
förstörda bostad. Men hvem kan skildra hans glädje,
när hans trogna
lama ochhennes
små lamm inne
på fyrkanten
ilade honom till
mötes med
glada språng och
muntert
bräkande! Han var då
ej alldeles
öf-vergifven!
Snartstodhan
vid sin grotta.
Det såg
ganska illa ut vid
första anblicken.
Stora klippblock
lågo framför ingången; jord, grus och splittrade
trädstammar bildade väldiga högar på
gårdsplat-sen, och källaren var alldeles begrafven. Ena
väggen i grottan hade instörtat — just den, där
Robinson haft sitt nattläger. Han insåg, att om
jordbäfningen kommit plötsligt utan att vara
förebådad af det dofva underjordiska dånet, så hade han
blifvit utan räddning krossad af klippmassorna. Hur
barmhärtig hade ej Gud ånyo varit mot honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
