Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stanna, tvärt genom sin gård till den danska fogden Brun Bengtsson. Här kade han bättre
lycka, och med tjugo beväpnade män blef denne Arendt följaktig till Ornäs för Gustafs
gripande. Under tiden hade Fru Barbro, då hon såg sin man fara förbi gården, börjat fatta
misstankar, och väl bekant med hans karakter anade hon hans afsigt. Hon beslöt att rädda
den förföljde, befallde en dräng, på hvars trohet hon kunde lita, att genast sätta häst och släda
i ordning och hålla vid yttre sidan af huset, der Gustaf hvilade. Hon väckte nu flyktingen,
berättade i hvilken fara han sväfvade, det medel till räddning hon beredt och rådde honom
att fly norrut till Svärdsjö till presten Jon. Rörd och tacksam mottog Gustaf hennes förslag.
Ännu återstod dock en svårighet, huru han skulle komma ner från öfre våningen, ty åt
gårds-sidan, der trappan var, vågade hon ej föra honom, af fruktan att någon bland tjenstfolket
skulle blifva dem varse. Med tillhjelp af en flera alnar lång handduk, sådan som då brukades
och ännu ses någongång i aflägsna bondgårdar, hissade sig dock Gustaf lyckligt ned till sin släde.
Knappt var han i säkerhet, förrän Arendt och den danska fogden med sitt manskap stormade
in på gården, då de med harm och raseri funno sitt rof borta. Barbro förebar, att Gustaf
redan aftonen förut saknats, utan att någon visste hvart han tagit vägen. En tradition
berättar att Arendt sedermera aldrig kunnat tåla sin hustru och aldrig velat lefva med henne.
Den byggning, ur hvilken Gustaf på detta sätt räddades, är till våra dagar med omsorg
bibehållen. Den är uppförd af rundt otäljdt timmer, med öfre våningen (eller det så kallade
loftet) på ömse sidor framskjutande utom den nedre. Den höga trappan leder till en gång,
hvilken löper långs efter yttre sidan af öfre våningen. På norra ändan är det rum, ännu Fatburn
kalladt, dit Gustaf fördes; och den säng står der ännu qvar, i hvilken han hvilade. Ornäs’
sednare egare har här samlat, såsom till ett museum, flera dyrbara minnesmärken af Gustafs
vandringar i Dalarne.
I Svärdsjö socken 2| mil n. o. om Fahlun och £ mil från socknens kyrka ligger nära den
vackra Svärdsjön en ringa och obetydlig by Isala. Hit hade i de första dagarne af
December 1520 flyktingen lyckligt undkommit alla sina förföljare. Öfver isbelagda sjöar och snöfyllda
dalar hade drängen från Ornäs skyndat med sin dyrbara last, och då de anlände till
prest-gården till presten Jon, herbergerades Gustaf af honom i åtta dagar; men då slutligen
misstankar började uppstå, sände herr Jon sin gäst till en »kronones djurkarl» (kronoskytt), Sven
Elf8son i Isala. Knappt anländ, inträdde tyrannens utskickade i den redlige dannemannens
bostad, hvarest då Gustaf stod vid spiseln och värmde sig. Svens hustru, som var sysselsatt
att grädda bröd, tager då, för att betaga spejarne all misstanke, brödspaden och under
förebråelse och slag drifver honom ut på logen att tröska. Så i korthet härom.
På en fri plats i byn står en ladubyggnad med brädbeslagna rödmålade knutar, och den
skulle föga väcka vandrarens uppmärksamhet, om ej en minnesvård antydde något
ovanligt. Byggnaden underhölls i början af egarne sjelfva, såsom ett dyrbart minne, men i
sednare tider hafva af allmänna medel anslag blifvit gjorda till underhåll af såväl denna lada
som den i Rankhyttan. Ehuru byggnaden sålunda undergått flera reparationer, lärer den dock
ännu bibehålla sitt ursprungliga utseende. På södra sidan finnes ristadt: »Kung Jösta har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
