Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 FRÅN MAURITIUS TILL ENGLAND. [kal*, xxr.
i besittning af densamma, en tid af endast 25 år, säges utförseln
af socker hafva stigit sjutiofemfaldt. En vigtig orsak till dess väl-
måga är vägarnes förträffliga skick. På den närbelägna Isle de
Bourbon, som qvarstår under franska styrelsen, äro vägarne ännu
i samma eländiga skick, som de koro här för några få år sedan.
Ehuru de här bosatte fransmännen i hög grad måste hafva vunnit
på sitt lands tilltagande välmåga, är dock den engelska styrelsen
långt ifrån omtyckt.
Den 3 maj. — Om qvällen inbjöd förste landtmätaren, den för
sin undersökning af Panama-näset så väl bekante kapten Lloyd,
mr. Stokes och mig till sitt landthus, hvilket ligger vid kanten af
Wilheimsslätterna och omkring en mil från hamnen. Vi stannade
i två dagar på detta behagliga ställe, som ligger nära 800 fot
öfver hafvet, der luften följaktligen var sval och frisk, och der
öfverallt funnos angenäma promenader. Tätt invid hade en stor
skolgång blifvit urgräfd till ett djup af omkring 500 fot genom de
långsluttande lavaströmmar, livilka hafva flutit från midtelplatån.
Den 5 maj. — Kapten Lloyd förde oss till Riviére Noire,
som ligger en half mil söder ut, på det att jag måtte få under-
söka några lyftade korallklippor. Vi foro mellan täcka trädgårdar
och vackra fält af sockerrör, som växte bland väldiga lavablock.
Vägarne innefattades af mimosa-häckar och vid många hus voro
mango-alléer. Några vyer, der de spetsiga bergen och de odlade
landtgårdarne samtidigt voro i sigte, bildade utmärkt vackra taflor.
Vi frestades jemt att utropa: »Huru angenämt skulle det icke vara, att
tillbringa sitt lif i sådana fridfulla boningar»! Kapten Lloyd egde
en elefant och han skickade den halfva vägen med oss, på det att
vi måtte få nöjet af en ridt på äkta indiskt vis. Det, som härvid
mest förvånade mig, var djurets nästan ljudlösa steg. Denne ele-
fant är för närvarande den ende, som finnes på ön, men det på-
stods, att man skulle anskaffa flera.
Den 9 maj. — Vi seglade från Port-Louis, och sedan vi i
förbifarten lagt till vid Goda-Hopps-udden, anlände vi den 8 juli
utanför St. Helena. Denna ö, hvars afskräckande utseende så ofta
blifvit beskrifvet, stiger tvärbrant ur hafvet likt ett väldigt, svart
fäste. Invid staden fylla små fästen och kanoner hvarje öppning
i den skrofliga klippan, liksom för att fullborda naturens försvars-
verk. Staden med sina prydliga hus, emellan hvilka här och der
uppsticker ett träd, sträcker sig upp för en jemn och smal dal.
När man nalkas ankarplatsen, mötes man af en anslående anblick;
ett oregelbundet slott högt upp pä toppen af en kulle, omgifvet
af några få spridda tallar, hvilka djerft afteeknade sig mot him-
meln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
