- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
340

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340 GÅLAPAGOS-ÖARNE. [kap. XVII.
fått sitt lystmäte. När sköldpaddan kommit till källan, neddoppar
hon hufvudet öfver ögonen i vattnet, utan att bry sig om i fall
någon åskådare finnes der, och sväljer ifrigt klunk på klunk med
en fart af omkring tio i minuten. Folket säger, att hvarje djur
stannar tre eller fyra dagar i närheten af vattnet och derefter
återvänder till det lägre landet; men de hade olika uppgifter an-
gående huru täta dessa besök voro. Djuret lämpar dem sannolikt
efter beskaffenheten af den föda det förtär. Det är likväl säkert,
att sköldpaddor kunna lefva äfven på de öar, der icke annat vat-
ten finnes, än det, som faller på de få regndagarne under året.
Jag tror, att det är till fullo ådagalagdt, att grodans blåsa
verkar som ett förvaringsrum för den fuktighet, som är behöflig
för hennes tillvaro och detta tyckes äfven vara fallet med land-
sköldpaddan ; ty för någon tid efter ett besök vid källorna äro deras
urinblåsor utspända af en vätska, hvilken påstås småningom aftaga
i myckenhet och blifva mindre ren. När invånarne vandra i de
lägre trakterna och öfverväldigas af törst, begagna de sig af denna
omständighet och dricka blåsans innehåll, om den är full. Hos
en, som jag såg dödad, var vätskan fullkomligt klar och hade en-
dast en obetydligt bitter smak. Folket brukar likväl alltid först
dricka vattnet i hjertsäcken, hvilket beskrifves såsom det bästa.
Sköldpaddorna färdas dag och natt, när de vandra mot någon
bestämd punkt och komma fram till sitt mål mycket förr än man
skulle hafva förmodat. Invånarne, som gifvit akt på vissa indi-
vider, anse att de tillryggalägga en väg af halfannan mil på två
eller tre dagar. En stor sköldpadda, som jag gaf akt på, gick
sextio alnar på tio minuter, hvilket gör 500 alnar i timmen eller
två tredjedels mil om dygnet, när man afräknar en liten tid för
djuret, att äta under vägen. Under fortplantningstiden, när hane
och hona vistas tillsammans, har hanen ett hest tjutande eller bö-
lande, hvilket’ skall kunna höras på ett afstånd af mer än hundra-
femtio alnar. Honan använder aldrig sin röst och hanen endast
vid dessa tillfällen, så att när folket hör detta läte, vet det att de
två äro tillsamman. Nu (i oktober) lade de ägg. Honan lägger
dem i en hög, der marken är sandig, och betäcker dem med sand;
men der marken är stenig, lägger hon dem huru som helst i något
hål. Mr. Bynoe hittade sju i en bergskrefva. Agget är hvitt och
klotrundt. Ett, som jag mätte, höll åtta tum i omkrets och var
således större än ett hönsägg. Så snart de unga sköldpaddorna
blifvit kläckta, falla de i stor mängd ett byte för de asätande
vråkarne. De gamla tyckas i allmänhet dö af olyckshändelser, så-
som att de falla utför någon brant. Åtminstone berättade mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free