Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.] TAMPAS. 291
afståndet. Vid middagstiden nedstego vi i dalen och kommo till
en koja, der en officer oeh tre soldater voro posterade, för att gran-
ska de resandes pass. En af dessa var en äkta Pampas-indian,
hvilken användes nära nog till samma ändamål, som en blodhund, för
att uppspåra dem, som lyckats smyga förbi, vare sig till häst eller till
fots. Några år förut försökte en fotresande undgå upptäckt genom
att göra en lång omväg öfver ett närliggande berg; men denna
indian, som händelsevis hade gått tvärs öfver hans spår, följde dem
hela dagen öfver torra och mycket steniga kullar, till dess han slut-
ligen kom öfver sitt byte doldt i en atloppsgraf. Vi erforo här
att de silfvermoln, som vi så mycket beundrade ofvanifrån, hade
nedöst strömmar af regn. Dalen öppnade sig småningom från
denna punkt och bergen förvandlades till blotta kullar i jemförelse
med de bakom varande jättarne. Den utvidgade sig derefter till
en sakta sluttande slätt af klapper, betäckt med låga träd och
buskar. Ehuru denna afsats ser smal ut, måste den vara öfver
halfannan mil bred innan den öfvergår i de skenbart fullkomligt
jemna Pampas. Vi förbiforo det enda huset i denna trakt, estan-
cian Chaquaio, och vid solnedgången gjorde vi halt vid första lugna
vrå och slogo der upp vårt läger för natten.
Den 25 mars. — Jag fick en erinran om Pampas vid Buenos
Aires, när jag såg den uppgående solens skifva afskuren af en
horisont, lika vågrät som hafvets. Under natten föll stark dagg,
något som vi icke förmärkt på Cordilleran. Vägen gick ett stycke
rakt östligt öfver en sank myr, men då den derefter mötte den
torra, öde slätten, krökte den mot norr till Mendoza. Afståndet är två
mycket långa dagsleder. Vår första dagsresa sades vara sju mil
till Estacado och den andra åtta och en half till Luxan nära Men-
doza. Hela vägen går öfver en jemn, öde slätt, med endast två
eller tre hus. Solen var ytterst tryckande och färden utan allt
intresse. Det finnes mycket litet vatten på denna väg och på vår
andra dagsresa funno vi endast en liten puss. Obetydligt vatten
flyter ner från bergen och detta uppsuges snart af den torra och
genomsläppande marken, så att vi icke öfvergingo en enda ström,
ehuru vi färdades på ett afstånd af endast halfannan eller två och
en half mil från den yttre Cordillera-kedjan. På många ställen
var marken betäckt med en skorpa af utvittrade salter, och följ-
aktligen hade vi här samma saltälskande växter, som vid Bahia
Blanca. Landet har ett enformigt utseende, alltifrån Magelhaens
sund långs med hela östra kusten af Patagonien till Rio Colorado,
och det tyckes som om samma slags land utbreder sig inåt från
denna flod i en båglinie, så långt som till San Luis och kanske
ännu längre åt norr. Öster om denna båglinie ligga de jemförel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
