Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 MAQELHAENS SUND. ––-SYDKUSTERNAS KLIMAT. [kap. XI.
Den 8 juni. — Vi lyftade ankar tidigt på morgonen ooh
lemnade Port Famine. Kapten Fitz Roy beslöt att lemna Magel-
haens sund genom den för icke länge sedan upptäckta Magdalena-
kanalen. Vår kurs gick rakt söderut, utför den dystra fjord, på
hvilken jag förut har antydt att den tycktes leda till en annan
och sämre verld. Vinden var god, men luften mycket tjock, så
att vi gingo miste om många egendomliga utsigter. De mörka,
sönderslitna molnen jägades snabt öfver bergen, alltifrån dessas
spetsar nästan ända ned till foten? men de skymtar vi fingo genom
den töckniga massan voro högst intressanta: taggiga spetsar, snö-
käglor, blå glacierer, skarpa konturer, som afspeglade sig mot en
blekgrå himmel, syntes på olika afstånd och höjder. Midt i ett
sådant sceneri ankrade vi vid Cap Turn nära berget Sarmiento,
som då låg doldt bland molnen. Vid foten af de höga, nästan
lodräta sidorna af vår lilla bugt fans en enda öfvergifven koja,
och den ensam påminde oss om, att menniskan stundom förirrade
sig till dessa öde trakter. Men det skulle vara svårt att tänka
sig en skådeplats, der hon tyckes liafva mindre makt och mindre
myndighet. — Naturens liflösa verk — klippor, is, snö, blåst och
vatten, alla i strid med hvarandra, likväl förenade mot menniskan
—• herskade här med oinskränkt välde.
Den 9 juni. — Om morgonen fägnades vi af att se töcken-
slöjan småningom lyfta sig från Sarmiento och framställa det i
hela dess storhet. Detta berg, hvilket är ett af de högsta i Elds-
landet, har en höjd af 6,800 fot. Dess fot är till omkring en
åttondel af dess hela höjd beklädd med dystra skogar och der
ofvanför utbreder sig ett snöfält ända till toppen. Dessa väldiga
snömassor, hvilka aldrig smälta och tyckas bestämda att räcka,
så länge som jorden hänger tillsamman, framställa ett ädelt, ja, ett
upplyftande skådespel. Bergets ytterlinie var utmärkt tydlig och
bestämd. Till följe af den ljusmassa, som återstrålade från den
hvita och glittrande ytan, kastades inga skuggor på något håll,
och då endast de linier, som afskuro luften kunde urskiljas, fram-
stod massan i den djerfvaste relief. Från det öfre stora snöfältet
nedstego flera glacierer i ett slingrande lopp till hafskusten, och
kunde förliknas vid stora frusna Niagarafall; och måhända äro
dessa vattenfall af blå is fullt ut lika sköna som de, hvilka bestå
af skummande vatten. Vid mörkningen nådde vi kanalens vestra
del, men vattnet var så djupt, att vi ej kunde finna någon ankar-
botten, hvarföre vi nödgades att göra slag i denna trånga hafs-
arm under en kolmörk, fjorton timmars lång natt.
Den 10 juni. ■— Om morgonen skyndade vi allt hvad vi
förmådde ut i det öppna Stilla hafvet. Vestkusten består i allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
