- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
172

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172 SANTA CRUZ, PATAGONIEN OCH FALKLANDS-ÖARNE. [kap. ix.
sadeltäcken, ehuru marken på hvilken vi sofvo var nästan ständigt
i ett morasslikt tillstånd och det icke fans en torr fläck att sitta
på efter vår dagsfärd. Jag har förut nämt huru besynnerligt det
är, att det ej skulle finnas ett enda träd på dessa öar, ehuru Elds-
landet är betäckt med en enda stor skog. Den största busken på,
ön (som hör till familjen Compositm) är knappast så hög som
vårt gultörne (ZJlex). Det bästa bränslet lemnas af en liten, grön
buske af den vanliga ljungens storlek och hvilken har den nyt-
tiga egenskapen att brinna medan den är färsk och grön. Det
var högst öfverraskande att se gauchos midt under regn och fast
allt var genomvått, genast göra upp eld blott med tillinjelp af
en fnöskdosa och en bit lump. De framletade nämligen under
grästufvor och buskar några torra qvistar och dessa söndergnuggade
de till fibrer, hvarefter de omgåfvo dem med gröfre qvistar, nästan
som ett fågelbo och lade sedan lumporna med sin eldgnista midt
i och öfvertäckte det. Då de derefter lyftade upp detta bo mot
vinden, rykte det efter hand allt mer och mer och råkade slut-
ligen i brand. Jag tror icke att med så fuktiga materialier något
annat förfaringssätt skulle hafva haft någon utsigt att lyckas.
Den 19:e. — Jag var mycket stel i kroppen om morgnarne,
emedan jag icke ridit någon tid förut; men förvånades af att
höra gauchos, som från barndomen nästan lefvat på hästryggen,
säga att de alltid lida under dylika förhållanden. St. Jago be-
rättade mig, att han en gång begaf sig ut och jagade vild
hornboskap sedan han legat sjuk i tre månader, och att till följe
deraf hans lår under de två följande dagarne blefvo så styfva,
att han måste intaga sängen. Detta bevisar att gauchos verk-
ligen måste starkt anstränga sina muskler när de rida, ehuru det
ser ut som de icke gjorde det. Det måste vara ett mycket styft
arbete att jaga vilda nötkreatur i ett land, som till följe af den
blöta marken är så svårt att färdas uti, som detta. Gauchos säga
också, att de ofta i fullaste fart färdas öfver mark, som skulle vara
ofarbar, om man red långsamt, på samma sätt som man kan åka
skridskor på tunn is. När man jagar, försöka jägarne att obe-
märkta komma boskapshjorden så nära som möjligt. Hvar man
har fyra eller fem par bolas, hvilka han kastar det ena efter det
andra mot lika många kreatur, hvilka när de en gång väl blifvit
insnärjda, lemnas åt sitt öde några dagar, till dess de blifvit något
utmattade genom hunger och ansträngningar. Man försätter dem
då i frihet och drifver dem till en liten hjord af tama kreatur,
hvilka man ditfört för det ändamålet. Då de af den nyss ut-
ståndna behandlingen äro allt för mycket skrämda för att lemna
hjorden, drifvas de lätt till nybygget, om deras krafter blott stå bi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free