Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1833.] SIEBRA VENTANA. 95
skiftning. Till följe af hvad man varit van att se på andra ställen,
väntar man sig att i grannskapet af ett högt oeh brant berg
finna en kuperad trakt öfverströdd med stora klippblock. Här
visar naturen, att den sista rörelsen, innan hafsbottnen förvandlats
till tort land, stundom kan vara ytterst lugn. Under sådana för-
hållanden ville jag gerna veta huru långt från moderbergarten
man kunde finna några småstenar. På stränderna vid Bahia Blanoa
oeh nära nybygget funnos några qvartsstycken, hvilka säkert måste
hafva kommit från dessa berg; afståndet är nio mil.
Daggen, som under den första hälften af natten vätte sadel-
täckena, under hvilka vi sofvo, befans frusen på morgonen. Ehuru
slätten skenbart är vågrät, hade den oförmärkt stigit till en höjd
af emellan 8—900 fot öfver hafsytan. Om morgonen (d. 9 sep-
tember) bad vägvisaren mig gå upp för närmaste ås, hvilken han
ansåg böra leda mig till de fyra spetsar, som kröna toppen.. Det
var mycket tröttsamt, att klättra upp för sådana, skrofliga klippor.
Sidorna voro så inskurna, att de framsteg jag gjorde på. fem mi-
nuter förlorade jag ofta på de nästa fem. När jag slutligen., upp-
nådde kammen af åsen, blef jag mycket sviken i min förväntan,
då jag fann en djup dal, hvilken låg lika lågt som slätten, skära
kedjan itu på tvären och skilja mig från de fyra spetsame. Denna
dal är mycket smal, men flatbottnad, och är en mycket gen rid-
väg för indianerna, emedan den sammanbinder slätterna på norra
och södra sidan om bergåsen. Sedan jag hade kommit ned och
höll på att gå tvärt öfver passet, såg jag två hästar beta. Jag
hukade mig genast ned i det höga gräset och började speja. Men
då jag icke kunde se någon skymt till några indianer, gick jag
försigtigt vidare på min nya bergsklättring. Det var sent pa da-
gen och denna del af berget var brant och skroflig liksom den an-
dra. Klockan två var jag på spetsen af den andra, bergstoppen,
men kom med yttersta svårighet dit; ty för hvar trettionde aln fack
jag kramp i öfre delen af båda låren, så att jag fruktade a.tt jag
icke skulle bli i stånd att komma ned igen. Det blef också nöd-
vändigt att återvända på en annan väg, då det ej kunde komma
i fråga, att gå öfver åsen. Jag blef derföre tvungen att afsta
från de begge högre spetsarne. Som de voro endast .obetydlig
högre och jag hade ernått mitt geologiska syftemål, ansag jag för-
söket ej var värdt faran af någon vidare ansträngning. ag oi
modar att orsaken till krampen var det plötsliga ombytet af muske -
verksamhet, från en häftig ridt till ett ännu anstrangdare klättrande
Det är en lärdom, som förtjenar att ihågkommas, emedan ett dylikt
krampanfall vid åtskilliga tillfällen skulle kunna fororsaka manga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
