- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
43

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1832.] BÅDJUB. 43
förande vindar, ett mycket märkligt undantag i Falldandsöarne.
Dessa öar, hvilka äro belägna under samma breddgrad som Elds-
landet och blott en 40—50 mil derifrån, samt åtnjuta samma
klimat med en nästan fullkomligt enahanda geologisk bildning,
med för växtligheten gynnsamma trakter och samma slags torf-
artade jordmån, kunna likväl endast uppvisa högst få växter, hvilka
ens förtjena namn af buskar, medan i Eldslandet det är omöjligt
att finna ett enda tunnland jord, som icke är betäckt med den
tätaste skog. Här vid lag gynnar riktningen både af de häftiga
stormarne och af hafsströmmarne förflyttandet af frön från Elds-
landet, såsom man kan se af kanoter och trästammar, hvilka drif-
vas från nämde land och ofta kastas på strand på Falldands-
öarnes vestra kust. Detta är sannolikt orsaken hvarföre många
växter äro gemensamma för båda länderna; men hvad beträffar
Eldslandets trädslag, så hafva icke en gång försök att ditplantera
dem lyckats.
Under vårt vistande i Maldonado samlade jag åtskilliga slags
däggdjur, 80 arter fåglar och många kräldjur, deribland 9 orm-
arter. Af inhemska däggdjur är Gervus campestris det enda
nu lefvande allmänna, som uppnår någon storlek. Denna hjort
är ytterst talrik, och finnes ofta i små hjordar på de trakter, som
gränsa till La Plata, samt i norra Patagonien. Om man kryper
tätt utefter marken och på det viset långsamt nalkas en hjord,
så närma sig lijortarne ofta af nyfikenhet, för att kunskapa. Jag
har på detta vis från en och samma fläck dödat tre hjortar af
samma hjord; men fastän de äro så tama och nyfikna, äro de
ytterst skygga, när man nalkas dem till häst. I detta land går
ingen till fots och hjorten känner menniskan som sin fiende, endast
när hon är till häst och väpnad med bolas. Vid Bahia Blanca,
ett nybygge i norra Patagonien, förvånades jag af att finna
huru litet hjortarne bekymrade sig om böss-skott. En dag sköt
jag tio gånger på ett djur på hundratjugo alnars afst&nd och
det blef mycket förskräcktare öfver att kulan ristade upp marken,
än af knallen. Som mitt krut tagit slut, var jag tvungen att
stiga upp (vare det sagdt till min skam som jägare, ehuru jag-
kan skjuta fåglar i flygten) och hojta, så att hjorten sprang sin väg.
Det besynnerligaste förhållandet med detta djur är den öfver-
måttan starka och obehagliga lukt, som hanen ger ifrån sig. Den
kan alls icke beskrifvas; och när jag flådde det exemplar, som nu
är uppstäldt i Zoologiska museet, blef jag flera gånger nästan
öfverväldigad af äckel. Jag inknöt huden i en silkesnäsduk och
bar den sålunda hem. Sedan denna näsduk blifvit noga tvättad,
begagnade jag den ständigt och den tvättades följaktligen lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free