Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] BULLER AF EN FJÄRIL. 29
skiftning öfvergår så fullständigt i praktfullhet allt hvad européen
någonsin sett i sitt hemland, att han icke vet huru han skall ut-
trycka sina känslor. Effekten i sin helhet påminde mig ofta om
operans eller de stora teatrarnes mest lysande dekorationer. Jag
återvände aldrig tomhändt från dessa utflygter. I dag fann jag
ett exemplar af en sällsam svamp kallad Hymenophallus. De
flesta känna till den engelska Phallus, kvilken om hösten fyller
luften med sin obehagliga lukt. Denna är likväl, såsom entomo-
logerna veta, en angenäm vällukt för åtskilliga af våra skalbaggar.
Så var det också här; ty lockad af lukten, slog en Strongylus
sig ned på svampen, medan jag bar den i min hand. Vi se
här i tva aflägsna länder ett likartadt förhållande ega rum emellan
växter och insekter tillhörande samma familjer, ehuru arterna af
båda äro olika. När genom menniskan en ny art blir införd i
ett land, brytes ofta detta förhållande. Såsom ett exempel härpå
kan jag nämna, att kål- och salladbladen, hvilka i England lemna
föda åt en mängd sniglar och fjärillarver, stå orörda i trädgår-
darne omkring Bio.
Under vårt vistande i Brasilien lyckades jag samla en stor
mängd insekter. Några allmänna anmärkningar öfver de olika
oidningarnes inbördes betydenhet torde intressera den europeiske
entomologen. De stora och med lysande färger utrustade Lepi-
doptera (fjärilarne) antyda vida bestämdare än något annat djur-
slag, det jordbälte de bebo. Jag hänsyftar endast på dagfjärilame;
ty tvärt emot hvad man borde kunnat vänta sig till följe af
växtlighetens yppighet, visade malfjärilame sig i mycket mindre
antal än i vårt eget tempererade luftstreck. Jag öfverraskades
mycket af Papilio feronias lefnadsvanor. Denna fjäril är icke
ovanlig och håller sig merendels i pomeranslunderna. Ehuru han
flyger högt, slår han likväl ofta ned på trädstammarne. Han har
då alltid hufvudet nedåt, och vingarne äro utbredda i ett vågrätt
plan, i stället för att hopläggas vertikalt, såsom vanligen är hän-
delsen. Detta är den enda fjäril, hvilken jag någonsin sett be-
gagna sina ben till att springa med. Då jag ej kände detta för-
hållande, undslapp insekten mig mer än en gång genom att den
for åt sidan, just som jag försigtigt nalkades den med min insekt-
sax och skulle slå ihop den. Men en mycket ovanligare före-
teelse ligger i den förmåga, som denna art har att gifva ett
läte Åtskilliga gånger, när ett par, sannolikt hanne och hona,
*. Mr Doubleday har beskrifvit en besynnerlig bygnad hos denna fjä-
rils vingar, hvilken tyckes vara det medel hvarmed ljudet åstadkommes.
Han säger: den är märkvärdig, emedan den har ett slags trumma vid basen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
