Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför att jag tror, att det bästa sättet att försvara
mig är att inte undanhålla något utan låta hela
världen veta, hur skamligt jag själf blifvit
behandlad af major Sholto, och hur oskyldig jag
är till hans sons död.»
»En högst märklig redogörelse,» sade
Sherlock Holmes. »En lämplig afslutning på en
ytterst intressant kasus. Det var icke alls något
nytt för mig i den senare delen af er berättelse,
undantagandes att ni hade med er ert eget rep.
Det visste jag verkligen icke. Apropos, jag
hoppades, att Tonga tappat alla sina pilar, men
likväl lyckades han skjuta en på oss i båten.»
»Han hade tappat dem alla, sir, utom den
enda, som han hade kvar i blåsröret.»
»Ah, ja visst,» sade Holmes. »Det tänkte
jag icke på.»
»Är det någon annan punkt, som ni skulle
ha lust att fråga om?» sporde fången med artig
beredvillighet.
»Nej tack, det tror jag icke,» svarade min
rumkamrat.
»Så ja, Holmes,» sade Athelney Jones, »ni
är en person, som man måste göra till viljes, och
vi veta alla, att ni är kännare i fråga om
förbrytelser; men plikt är plikt, och jag har redan
gått väl långt, då jag gjort, som ni och er vän
ville. Jag skall känna mig mera lugn till mods,
när vi ha vår historieberättare här säkert under
lås och bom. Droskan väntar ännu, och det är
två poliskonstaplar där nere. Jag är er bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
