Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Den stora Agraskatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första gången fick syn på köpmannen Achmet
och Agraskatten, som aldrig varit annat än en
förbannelse för den, som egt den. Honom bragte
den om lifvet, major Sholto gjorde den till
bedragare och höll honom i ständig bäfvan, och mig
har den skaffat fångenskap för hela lifvet.»
I detsamma trängde Athelney Jones sina breda
axlar och väldiga gestalt in i den trånga kajutan.
»En riktig liten familjefest,» anmärkte han.
»Låt mig få en klunk af flaskan där, Holmes.
Nå, jag tänker, vi ömsesidigt kunna gratulera
hvarandra. Det var synd, att vi icke fångade
den andre lefvande, men det kunde icke hjälpas.
Men vet ni hvad, Holmes, ni måste tillstå, att
ni gjorde det nästan för mycket fint. Det var
nätt och jämt, vi hunno upp henne.»
»Slutet godt, allting godt,» sade Holmes.
»Men jag visste verkligen icke, att Aurora var
en sådan öfverdängare.»
»Smith säger, att hon är en af de snabbaste
sluparne på floden, och att om han haft ännu en
karl till hjälp med maskinen, skulle vi aldrig fått
henne fast. Han svär på, att han icke kände till
något af den här Norwood-historien.»
»Det gjorde han inte heller,» utbrast vår
fånge, — »inte ett spår. Jag hyrde hans slup,
därför att jag hörde, att hon var flink i
vändningarna. Vi sade honom ingenting, men vi
betalte honom bra, och han skulle få något gentilt,
om vi lyckades uppnå vårt fartyg, Esmeralda,
liggande i Gravesend och destineradt till Brasilien.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
