Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vidare behöfver jag två duktiga karlar i
händelse af motstånd.»
»Det skall följa med två eller tre i båten.
Något mera.»
»När vi fått brottslingarne fast, faller i
detsamma skatten i våra händer. Jag tror, att det
skulle bereda min vän här ett nöje att få föra
skrinet till den unga dam, hvilken hälften däraf
rätteligen tillkommer. Låt henne vara den första
som öppnar det, — hvad, Watson?»
»Det skulle vara mig ett stort nöje.»
»Ett tämligen oregelbundet sätt att gå till
väga,» sade Jones, skakande på hufvudet. »Men
hela saken är ju stridande mot reglerna, och jag
förmodar, vi måste blunda för det. Skatten måste
likväl sedan öfverlemnas åt myndigheterna, tills
den officiella undersökningen egt rum.»
»Ja visst, det är lätt gjordt. Andra punkten.
Jag skulle gärna vilja ha några detaljer rörande
denna sak från Jonathan Smalls egna läppar. Ni
vet, att jag tycker om att utarbeta detaljerna
i mina brottmål. Det är ju icke något hinder
för, att jag kan få ett privat samtal med honom,
antingen här hemma hos mig eller på något
annat ställe, så länge han blott är tillräckligt
bevakad?»
»Nå ja, ni är herre öfver ställningen. Jag
har ännu icke något bevis på, att denne Jonathan
Small verkligen existerar. Men om ni kan fånga
honom, inser jag icke, hur jag skulle kunna vägra
er ett samtal med honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
