Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Äfven de bästa af oss kastas ur sadeln
ibland. Naturligtvis kan detta visa sig vara falskt
allarm, men det är min plikt som lagens väktare
att icke låta något tillfälle gå oss ur händerna.
Men det är någon utanför. Kanske är det han.»
Tunga steg hördes i trappan, åtföljda af ett
starkt flåsande och harklande, som om den
kommande varit besvärad af andtäppa. Ett par
gånger stannade han, liksom vore uppstigandet
alltför påkostande, men slutligen var han framme
vid vår dörr och trädde in. Hans utseende
motsvarade de ljud, vi hört af honom. Det var en
äldre man, klädd i sjömansdräkt, med en gammal
kavaj, igenknäppt ända upp till hakan. Hans
rygg var böjd, gången osäker och stapplande,
och andhemtningen förrådde, att han led af svår
astma. I det han tungt lutade sig mot sin tjocka
ekpåk, höjdes axlarne mödosamt under ansträngningen
att supa in luften. Han hade en kulört
yllehalsduk omkring hakan, och jag kunde icke
urskilja mycket af hans ansikte, med undantag af
ett par skarpa mörka ögon, öfverskuggade af
buskiga hvita bryn, samt de långa grå
polisongerna. I det hela gjorde han intryck af en
hedervärd högbåtsman, som råkat i fattigdom och
betryck.
»Hvad är det, min gubbe?» frågade jag.
Han såg sig omkring på gammalt folks
långsamma, metodiska sätt.
»Är mr Sherlock Holmes hemma?» sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
