Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tragedien på Pondicherry Lodge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han pekade på något liknande en lång, svart
törntagg, som satt fast i skinnet ofvanför örat.
»Det ser ut som en törntagg,» sade jag.
»En tagg är det också. Ni kan taga ut den.
Men akta er, ty den är förgiftad.»
Jag tog den varsamt mellan tummen och
pekfingret. Den lossnade så lätt, att det knappt
syntes något märke efter den i skinnet. En enda
liten blodfläck visade, hvar stygnet varit.
»Allt detta är en olöslig gåta för mig,» sade
jag. »Det blir allt dunklare i stället för klarare.»
»Tvärtom,» svarade han, »det klarnar med
hvarje ögonblick. Jag behöfver endast ett par
felande länkar för att ha en fullt sammanhängande
kasus.»
Alltsedan vi kommit in i rummet, hade vi
nästan glömt vår följeslagares närvaro. Han stod
alltjämt kvar i dörröppningen, en sann bild af
fasa, vridande sina händer och jämrande för sig
själf. Men plötsligt brast han ut i ett högt,
klagande skri.
»Skatten är borta!» sade han. »De ha stulit
skatten ifrån honom! Där är hålet, genom hvilket
vi firade ner den. Jag hjälpte honom att göra
det! Jag var den siste, som talade med honom!
Jag lemnade honom här i går kväll, och jag hörde
honom stänga dörren, under det jag gick utför
trappan.»
»Hur dags var det?»
»Klockan var tio. Och nu är han död, och
polisen måste tillkallas, och jag skall bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
