- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
236

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komma till ämnet. Ty han kände att han
ej vunnit något genom att nalkas det på
omvägar. Jag har hört af min vän
Clen-nam, som har varit och ännu är mycket
sjuk, hvilket säkert skall hedröfva er —
(han tystnade åter, men hon förrådde
ingen rörelse som antydde något intresse)
— att ni kände till en viss Blandois,
nyss omkommen vid en olyckshändelse i
London. Nå, missförstå mig ej! Ni kände
blott obetydligt till honom, skyndade sig
mr Meagles, för att förekomma något
utbrott af vrede, derom är jag alldeles
öfvertygad. Jag vet att ni kände honom
helt litet. Men frågan är — mr Meagles
röst blef åter smekande — lemnade han, på
väg till England för sista gången, en
låda, innehållande papper, eller en bundt
papper, eller ett och annat papper i ett
eller annat förvaringsrum — några
papper — hos er: bedjande er gömma dem
här till dess han återbegärde dem?

— Frågan är? upprepade hon. Hvems
fråga är det?

— Min, sade mr Meagles. Och icke
allenast min, utan mr Clennams och äfven
andras fråga. Jag är säker om, fortfor
mr Meagles, som tänkte mest på sin
älskling, att ni ej hyser agg till min
dotter; det är omöjligt. Nåväl! Det är
hennes fråga också, emedan en af hennes
käraste vänner är deri intresserad.
Der-före är jag här för att upprigtigt säga
att det är frågan och för att spörja er:
Lemnade han dem?

— Sannerligen, svarade hon, tyckes
jag ej vara skottafla för hvar och en,
som kände den mannen, hvilken jag en
gång i mitt lif legde, betalade och
afske-dade.

— Ack, blif ej, bad mr Meagles, blif
ej, blif ej ond, ty det är den enklaste
fråga i verlden och kan framställas af
hvem som helst. De dokumenter jag
nämnt voro ej hans egna, genom list hade
han förskaffat sig dem; de kunde blifva
besvärliga att förvara för en oskyld
person, och de eftersökes nu af deras rätta
egare. Han reste genom Calais till London
ocli hade orsaker, hvarföre han ej ville
medföra dem till England då, hvarföre

han lsunde önska att få lemna dem till
någon, som snart skulle kunna skicka dem,
ifall han behöfde dem. Lemnade han
dem här? Jag förklarar högtidligt, att
om jag visste huru jag skulle kunna
undvika att förarga er, så skulle det göra
mig stor glädje. Jag framställer sjelf
denna fråga till er, såsom jag gjort det
till många andra här i landet. Lemnade
han dem här? Lemnade han något här?

— Nej.

— Då känner ni, olyckligtvis, intet
om dem, miss Wade?

— Jag känner intet om dem. Jag
har nu besvarat er oförklarliga fråga.
Han lemnade dem ej här, och jag känner
intet om dem.

— Jaså! sade mr Meagles, uppstigande.
Jag är ledsen deröfver; det hoppet är nu
förbi; och jag hoppas att jag ej förargat
er! — Tattycoram mår väl, miss Wade?

— Om Harriet mår väl? Oh, ja!

— Jag har åter glömt min föresats,
rättade sig mr Meagles. Jag kan ej
komma ihåg den här, tyckes det. Kanske
om jag betänkt mig bättre, skulle jag
aldrig gifvit henne detta klingande namn.
Men då man är skämtsam och godmodig,
så tänker man ej så mycket. Hennes
gamla vän sänder henne en hjertlig
hels-ning, miss Wade, om ni vill framföra
den.

Hon svarade intet härpå; och mr
Meagles lemnade det dystra rummet, der hans
ärliga ansigte glänste likt en sol, och
be-gaf sig till hotellet, der han lemnat mrs
Meagles och der han afgaf sin rapport
om besöket. Han skyndade derefter till
londonska ångbåtarne, af hvilka en skulle
segla om natten; och snart var han i
England och på väg till Marshalsea.

Den ärlige John var på vakt, då far
och mor Meagles visade sig vid porten,
frampå aftonen. Miss Dorrit var ej der
då, sade han; men på morgonen hade hon
besökt den sjuke och brukade alltid
komma på aftonen en stund. Mr Clennam
tillfrisknade långsamt, och Maggy, mrs
Plornish och mr Baptist vårdade honom
omvexlande. Miss Dorrit skulle säkert
komma på aftonen före aftonklockans ring-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free